Vargas Llosas nobelpris en seger för högerkrafterna
Det är med en motsägelsefull känsla jag tar emot beskedet att Mario Vargas Llosa tilldelats nobelpriset i litteratur. Han förtjänar det, visst. Det är en briljant författare.
Men Vargas Llosa är också en av nyliberalismens främsta intellektuella företrädare i Latinamerika.
Vargas Llosa, som under 60-talet var en av den revolutionära vänsterns mest framstående förespråkare och en stor beundrare av den kubanska revolutionen, gjorde sedan en ideologisk helomvändning. Han blev megafon för den ohämmade marknadsekonomin och hyllade både nyliberalen Milton Friedman och Järnladyn, Margaret Thatcher.
Vargas Llosa ägnade även en artikel i spanska tidningen El Pais åt att hylla den ”svenska revolutionen”, som han kallade nedmonteringen av välfärdsstaten på 90-talet.
”Den djupa reformen av välfärdsstaten inleddes av Carl Bildts konservativa regering, men socialdemokratin, efter att återfått makten, ändrade inte utan fördjupade reformerna. En intressant aspekt i den här processen är att den socialdemokratiska ungdomsförbundet var spjutspetsen i förändringen (…) Hur många läsare visste att i Sverige fungerar det sen många år tillbaka och med fullständig framgång en skolpeng, som Milton Friedman förespråkat sen så många år tillbaka för att stimulera konkurrensen mellan skolor?”, skrev Vargas Llosa i El Pais.
I artikeln, som är resultat av samtal med folkpartisten Mauricio Rojas, beundras även Vargas Llosa av att två politiker med utländsk bakgrund – Rojas och Nyamko Sabuni – som förespråkat språktest för svenskt medborgarskap.
”Mångkulturalismen fungerar inte, den är oförenlig med en effektiv invandring och exempel för det är bombmännen som orsakade massmorden i Madrid och London”, skriver Vargas Llosa när han återberättar sitt samtal med den folkpartistiska politikern, som tycker att invandrare som begår brott ska utvisas och som hyllat Pinochets ekonomiska reformer. Samma Pinochet som tvingade Mauricio Rojas att fly från Chile.
Att den ökade valfriheten i Sverige, som Vargas Llosa talar sig varmt om i artikeln, också lett till större klyftor, segregering och utanförskap är något den peruanske författaren ignorerar eller struntar i. Han är nöjd med att svenskarna ”har blivit ett av de mest kapitalistiska folken i världen”, där till och med pensionärerna gamblar sina besparingar på börsen.
Så Vargas Llosas nobelpris är inte bara en seger för litteraturen. Det är också en seger för högern.