Sluta lova grekerna det omöjliga, Tsipras
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2015-07-15 | Publicerad 2015-07-06
Cecilia Wikström (FP): EU måste utöka tidsfristen – och Grekland måste kompromissa
Det grekiska folket har sagt sitt. Över 60 procent av de som i söndags deltog i den hastigt utlysta folkomröstningen röstade nej till långivarnas bud. Greklands nej har redan skapat börsfall och en osäkerhet som i värsta fall kan leda till en oönskad Grexit, ett grekiskt utträde ur det monetära euro-samarbetet.
Samtidigt avgår den grekiske finansministern efter att ha gjort bort sig vid förhandlingsbordet och därmed mist euroledarnas förtroende och det humanitära läget i Grekland blir allt allvarligare.
Men detta behöver inte bli slutet för Greklands medlemskap i Eurozonen. Det är dags för landets premiärminister Tsipras att sluta lova grekerna det omöjliga och visa om han är en ledare som är villig att kompromissa och som erbjuder realistiska, hållbara och seriösa lösningar eller om han är en falsk profet som håller populistiska tal men utan att kunna leverera något till medborgarna.
I kväll samlas Eurozonens ledare i ett extrainsatt toppmöte för att reda ut hur de ska gå vidare i denna tuffa situation. För mig står det klart att det politiska läget är alltför sårbart för att inte utöka tidsfristen för Grekland. Grekland och Eurozonens ledare behöver mer tid för att nå en stabil och hållbar lösning för alla parter. Därför föreslår jag tre månader till för förhandlingar. Under dessa tre månader kan de utarbeta ett reformprogram som genomgripande och inte bara kosmetiskt kan förändra de politiska och ekonomiska systemen i Grekland.
Det nya reformpaketet får inte, som det gamla, slå direkt mot den grekiska befolkningen genom snabba vinster som skattehöjningar och sänkta pensioner. I stället måste det komma till rätta med den klientistiska strukturen som genomsyrar det grekiska samhället. Reformprogrammet måste bygga upp ett fungerande skatteindrivningssystem, bekämpa den förankrade korruptionen och radikalt minska kostnaderna för regeringen och dess enorma administration. I kombination med detta behöver de naturligtvis upprätta ett strukturellt och realistiskt skuldavbetalningsprogram.
Efter år av förhandlingar bakom stängda dörrar mellan Grekland och Eurozonens ledare med ett katastrofalt resultat är det dags för ledarna att öka transparensen och öppna upp förhandlingarna för EU:s medborgare. Vi måsta komma ihåg att det inte bara är den grekiska befolkningen som håller på att förlora sina pengar, utan även Tysklands, Frankrikes, Finlands och de andra euroländernas befolkningar som gått in med stödlån till Grekland. Bland annat Tyskland har hittills solidariskt lånat ut cirka 80 miljarder euro till olika stödpaket (drygt 700 miljarder kronor), vilket är en fjärdedel av Tysklands budget för 2016.
Greklands kris handlar om mer än framtiden för den grekiska befolkningen. Det handlar om EU:s framtid. Visar Tspiras att han är genuint villig att nå en lösning tillsammans med Eurozonens ledare och om han skriftligt föreslår ett trovärdigt reformpaket så snart som möjligt, så måste vi ge förhandlingarna ytterligare en chans till en verklig, långsiktigt hållbar förändring. Det är i likhet med de förändringar och reformer som genomfördes när andra länder genomlevde allvarliga ekonomiska kriser, till exempel Storbritannien på 1970-talet och i Sverige på 1990-talet. Resultatet blev då stabilitet och att omfattande strukturreformer genomfördes.
Dörren måste fortfarande stå öppen för samtal som syftar till åtgärder för att få den grekiska ekonomin på fötter och ge grekerna sin tro på en ljus framtid i sitt land tillbaka.
Cecilia Wikström