Överskott på miljarder – underskott på förtroende
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2014-02-03
TCO: Politikerna måste reparera den urholkade a-kassan
Ingen välfärdsförsäkring har misskötts mer än a-kassan. Ersättningsnivån har inte höjts på över ett decennium. En vanlig medlem i ett TCO-förbund får inte ens hälften av sin tidigare inkomst från a-kassan vid arbetslöshet. Chockhöjningen av avgifterna 2006 ledde till att flera hundratusen personer lämnade försäkringen och många har inte återvänt. Bara en fjärdedel av de arbetslösa är anslutna till försäkringen. Många arbetslösa tvingas leva på anhöriga eller försörjningsstöd. Var det verkligen så det var tänkt att bli?
Trots att arbetslöshetsförsäkringen är just en försäkring med tuffa krav för att få ersättning och där ”premierna” betalas in av arbetsgivare och anställda, hanteras den i politiken och debatten felaktigt som att den vore ett villkorslöst bidrag.
Under många år har det spritts en bild av att de arbetslösa har det för bra och att de därför inte söker arbete tillräckligt effektivt. Trots att a-kassan nu är bland de sämsta i OECD-området har inte arbetslösheten minskat. Ansvariga politiker måste rimligen inse att det är helt andra saker än ersättningen till de arbetslösa som påverkar arbetslösheten i Sverige. Regeringen har också påstått att 30 000 jobb försvinner om man höjer a-kassan, men det har TCO visat saknar empiriskt grund för att påstå. Eller som även ekonomipristagaren Paul Krugman nyligen uttryckte det: på vilket sätt gör allt fattigare och desperata arbetslösa att det skapas fler jobb?
Dessutom hävdas att pengarna inte räcker, men som vi visar stämmer inte heller detta.
Arbetslöshetsförsäkringen finansieras, som även sjukförsäkring och andra socialförsäkringar, genom socialavgifter som arbetsgivarna betalar in för alla som jobbar. Dessa avgifter, som är en del av löneutrymmet, är avsedda för merparten av vår ekonomiska trygghet till exempel vid sjukdom och arbetslöshet. Arbetslöshetsförsäkringen tar även in pengar från alla som är med i en a-kassa. På detta sätt har staten under många år fått in mycket i intäkter än de utgifter man haft för försäkringen.
Mer konkret: 2010 var intäkterna ca 61 miljarder kronor och utgifterna för arbetslöshetsersättning, aktivitetsstöd, lönegaranti och vissa statliga ålderspensionsavgifter ”bara” runt 38 miljarder kronor. Av detta stod kostnaderna för arbetslöshetsersättning för 17,6 miljarder. Det året var arbetslöshetsförsäkringen alltså överfinansierad med nästan 24 miljarder. Även 2014 beräknas försäkringen bli rejält överfinansierad, detta trots att regeringen tar bort den särskilda arbetslöshetsavgift som man själva införde.
A-kassan urholkas allt mer samtidigt som den går med miljardöverskott. År 2012 ett överskott med 8 miljarder och 2010 med hela 24 miljarder, pengar som regeringar använt till annat än det skydd vid arbetslöshet som är tanken. Är det rimligt?
Det som nu sker är att arbetslöshetsförsäkringens legitimitet hos vanliga löntagare eroderar genom att många tvingas försäkra sig privat, oftast via sitt fackförbund, för att få den trygghet man redan har betalat för gemensamt. Parallellt undergrävs arbetsgivarnas och partssystemets tilltro till finansieringen i takt med att socialavgifterna allt mer förvandlas till en vanlig löneskatt. På sikt kan en sådan utveckling bli förödande för tilltron till de gemensamma trygghetssystemen.
Svensk ekonomi behöver en fungerande arbetslöshetsförsäkring för att människor ska kunna gå från ett jobb till ett annat på ett smidigt sätt. Pengarna finns för att reparera försäkringen, men ansvariga politiker vägrar agera. Släpp nu sargen, gör något åt misshushållningen och återupprätta förtroendet för arbetslöshetsförsäkringen.
Mats Essemyr,
arbetsmarknadspolitisk expert, TCO
Roger Mörtvik,
samhällspolitisk chef, TCO