Ändra lagen som skyddar rattfyllerister
Två personer sitter på krogen. Den ene dricker sprit, den andre är nykter.
Den berusade tar bilen hem, krockar och skadas.
Den nyktre halkar på sin väg hem omkull och skadas.
Rattfyllot har rätt till högre ersättning än den nyktre.
Orimligt, skriver i dag landshövdingen Björn Eriksson och Länsförsäkringars vd Tommy Persson.
Sveriges riksdag har sedan länge intagit en starkt restriktiv hållning till alkohol i samband med bilkörning. Sverige införde 1990 en sänkning av promillegränsen till 0,2 promille och har även verkat inom EU för en strängare syn på rattfylleri.
Däremot återspeglas inte denna grundsyn när det gäller trafikskadelagens ersättningsregler. Där har Sverige en unikt generös inställning. Om du kör bil berusad och skadas i en trafikolycka får du högre ersättning än om du skadas på annat sätt eller blir sjuk. Detta är inte acceptabelt. Vi uppmanar därför justitieminister Thomas Bodström att snarast föreslå riksdagen att reglerna ändras.
Den rattfulle som skadas i en trafik-olycka får ersättning för hela inkomstförlusten och dessutom kompensation för sveda och värk, invaliditet och kostnader. De som skadas i andra sammanhang får nöja sig med 80 procent av inkomsten. Den som kör rattfull kan göra anspråk på mer genom den obligatoriska försäkring som skapats för att skydda oskyldiga trafikolycksoffer.
Regeringen gjorde för några år sedan bedömningen att drygt 40 procent av dödsolyckorna i trafiken är alkoholrelaterade och att mellan 750 och 1 000 personer skadas svårt på grund av alkohol.
Nollvisionen förutsätter en hundraprocentig nykterhet i trafiken och för att skapa acceptans för ett sådan synsätt kan vi inte tolerera en verklighet som belyses i följande exempel:
Två personer sitter på krogen. Den ene dricker alkohol, den andre är nykter. Den berusade tar bilen hem, kör av vägen och skadas. Den nyktre promenerar hem, halkar omkull och skadas. Båda två får ersättning med 80 procent av inkomsten under sjukskrivningsperioden från Försäkringskassan. Men den berusade bilföraren får dessutom 20 procent av inkomstförlusten från trafikförsäkringen, alltså full kompensation för förlorad inkomst. Han kan också få ersättning för sveda och värk, och vid bestående skador för invaliditet.
Det är inte rimligt att den som skadas när han framfört ett fordon i berusat tillstånd, och då utsatt även andra trafikanter för fara, ska ha rätt till högre ersättning än den som skadas i annat sammanhang än i trafiken.
För varje ansvarstagande trafikant framstår det som självklart att en person som kör onykter är vårdslös eftersom han varken har normal reaktionsförmåga eller överblick över trafiken. Denna grundsyn delas emellertid inte av Högsta domstolen – givet dagens lagstiftning (NJA 2000 sid 150). I domen förklarar HD följande:
”I förevarande fall var det fråga om en singelolycka. NN har förklarat att han inte har något minne av olyckan eller omständigheterna kring den. Det enda vittnet var NN:s fyraåriga dotter. Utredningen är inte sådan att det är möjligt att vinna klarhet om olycksorsaken.”
Och vidare:
”Tingsrätten har ansett att flera omständigheter talar för att det fanns en älg på eller vid vägen där NN körde vid olyckstillfället. Därför har tingsrätten utgått från att olyckan berodde på att NN väjde för en älg i enlighet med vad han själv har angivit som en tänkbar olycksorsak. Hovrätten har delat denna uppfattning och HD finner inte anledning att gå ifrån domstolarnas bedömning härvidlag.”
Högsta domstolen fann att NN därför inte varit vårdslös. Således innebär dagens svenska regler – i motsats till i övriga Europa – att den rattfulle får full trafikskadeersättning genom sin egen trafikförsäkring.
Sverige brukar lyftas fram som ett föredöme inom trafiksäkerhetsområdet men när det gäller lagstiftningen mot rattfylleri gäller inte denna uppfattning. I Norge och Finland sker jämkning i samma stund som rattfylleri kan konstateras. I många andra länder finns en huvudregel som nekar rattfulla rätt till ersättning.
Den svenska alkoholpolitiken har varit framgångsrik, men anpassningen till EU gör att den står under omprövning. Vi har inga synpunkter på den processen, men ett liberalare synsätt kan innebära ett hot mot attityden att trafik och alkohol inte hör ihop. Det krävs omedelbara åtgärder som motverkar en sådan utveckling. Därför blir det ännu viktigare att tillämpningen av lagen och de olika regelverk som finns är strikta och tydliga.
Vi ställer följande krav:
3 Trafikskadelagens ersättningsregler måste omprövas så att full trafikskadeersättning inte utgår till den rattfulle.
3 Regeringen måste se till att frågan om ersättning till den som kör bil i berusat tillstånd prövas så snart som möjligt av riksdagen.
3 Den rattfulle föraren som skadas i trafiken ska
inte få högre ersättning än de som skadas av andra anledningar än i trafiken.
Företrädare för NTF och försäkringsbranschen har vid flera tillfällen sedan dess försökt att få en lagändring till stånd. I kontakter med regeringen har ytterligare underlag i frågan presenterats och dessutom har regeringen fått ett konkret förslag till hur lagtexten kan ändras för att kraven ska uppnås:
l 12 § första stycket andra punkten trafikskadelagen:
Ersättning utgår inte till förare som har gjort sig skyldig till brott som avses i 4 § eller 4 a § lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott.
l 20 § första stycket andra punkten trafikskadelagen:
Detsamma gäller om skadan har inträffat när förare gjort sig skyldig till brott som avses i 4 § eller 4 a § lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott.
l 6 kap 1 § andra punkten skadeståndslagen
Skadestånd utgår inte till förare av motordrivet fordon som har gjort sig skyldig till brott som avses i 4 eller 4 a § lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott.
Frågan behöver inte ytterligare utredning. Det är dags för regeringen att visa handlingskraft och omgående presentera ett förslag om lagändring för riksdagen.
Björn Eriksson , landshövding, ordförande i NTF
Tommy Persson, vd Länsförsäkringar AB,
ordf i Försäkringsförbundet