Fullt fungerande hus rivs – i jakt på vinst

17 debattörer från arkitekt- och byggbranschen: Med kommunernas hjälp kan rivningsvågen stoppas

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2024-05-26

helskärm

DEBATT. En rivningsvåg sveper på nytt in över Sverige. Fullt fungerande byggnader rivs i jakt på ekonomisk vinst. Givet vad vi i dag vet om byggbranschens negativa klimatpåverkan kan rivning inte ses som annat än en avsiktlig miljökatastrof.

En katastrof vi dock kan undvika genom att utnyttja kommunernas processer.

En ofta förbisedd konsekvens av samhällsbyggandet är effekterna av resursutvinningen som krävs för att förse byggandet med material. Enligt FN-rapporten ”Global resources outlook 2024” orsakar utvinningen av råmaterial 90 procent av den globala förlusten av biologisk mångfald. Dessutom väntas utvinningen öka med 60 procent de kommande 40 åren.

Byggbranschen står i dag för 50 procent av all resursanvändning globalt. Att riva fungerande byggnader framstår i detta perspektiv som huvudlöst.

Hur vi hanterar resurser är avgörande för planetens framtid. Att riva och bygga nytt i stället för att bevara och vidareutveckla är en betydande orsak till att redan exploaterade naturresurser kasseras och att efterfrågan på nya ökar.

Varje rivning är på så sätt en avsiktlig naturkatastrof.

Sverige ska sedan år 2010 följa avfallshierarkin i EU:s avfallsdirektiv. Det har funnits hopp om att detta ska leda till en genomgripande förändring av branschens förhållningssätt till befintlig byggnation, men trots stora ord om återbruk och återvinning visar verkligheten en annan bild.

Avfallet från bygg- och anläggningssektorn har ökat med 59 procent mellan 2014 och 2020. Det är ett misslyckande från branschens sida.

Rivning är tyvärr fortfarande praxis då byggbranschens affärsmodeller primärt är inriktade på nybyggnation. I planeringsskedet anses befintliga byggnader ofta stå i vägen för utveckling.

Fastighetsägare ser många gånger sina rivningsplaner som en affärshemlighet, vilket lämnar föga utrymme för offentligt inflytande. Redan tagna beslut om rivning är dessutom mycket svåra att påverka, och även om kommunerna har möjlighet att neka rivningslov sker det mycket sällan.

Dessutom förväntar sig berörda fastighetsägare ekonomisk kompensation av ett sådant beslut (5). Det borde vara precis tvärtom.

Rivningar är alltså inte isolerade problem på en viss plats. De är symptom på att byggbranschen inte fungerar som den borde. FN-rapporten ”Building materials and the climate” ger ett tydligt direktiv till vad branschen behöver göra för att minska sitt klimatavtryck: Undvik - förändra - förbättra.

För att vi ska ha en chans att bromsa klimatförändringarna och det akuta hotet mot ekosystemen behöver branschen förändras. Att livnära sig på att riva och bygga nytt måste tillhöra det förgångna. Rivning måste vara det absolut sista alternativet.

Vi behöver nu se oss om efter hjälp för att på ett snabbt, effektivt och rättvist sätt ställa om till ett resurseffektivt samhällsbyggande där vi prioriterar att bevara befintliga resurser och minimera både avfall och behovet av nya material. Och här har kommunerna en viktig roll att spela.

Kommunernas rutiner för plan- och byggärenden når hela branschen och de kan bli en katalysator för den brådskande omställning vi behöver göra.

Redan i dag har de både potential och möjlighet att lägga grunden för en mer cirkulär ekonomi, enbart genom att tydligt följa den lagstiftade avfallshierarkin - med förebyggande som högsta prioritet.

Det är dags att ompröva kommunernas roll och processer för att förhindra att vi begår vårt antagligen största misstag hittills.

ACAN Sverige har därför identifierat fem åtgärder som inom gällande lagstiftning kan införas för att säkerställa att vi når våra klimatmål. Detta genom att låta rivning gå från norm till undantag.

De långsiktiga strategierna måste utgå från det befintliga
Omformulera kommunernas långsiktiga strategier för den byggda miljön, till exempel översiktsplan eller arkitekturpolicy, så att bevarandet av befintliga resurser står som högsta prioritet och rivning minimeras. Ge kommunernas anställda verktyg och stöd utifrån ett nytt utgångsläge där rivning endast sker i undantagsfall.

Omformulera mål och avtal för exploatering
Exploatering kan inte längre vara branschens ekonomiska drivkraft och kommunens inkomstkälla. Nya avtal krävs mellan kommun och byggbransch för att göra bevarande och förädling av det befintliga beståndet prioriterat och lönsamt för båda parter.

Ge alla byggnader ett grundskydd mot rivning i detaljplan
Beakta sociala och klimatmässiga hållbarhetsaspekter kopplade till befintlig byggnation och utred vilka konsekvenser en rivning skulle innebära. Prioritera att bevara, förädla och bygga om framför att bygga nytt. Säkerställ ett effektivt nyttjande av befintliga byggnader innan rivning kan aktualiseras. Se över möjligheten att komplettera redan gällande detaljplaner för att stärka bevarandet av befintlig byggnation.

Ställ höga krav för att medge rivningslov

Jämställ processen för rivningslov med processen för bygglov. Låt den innefatta motsvarande utredningar och krav. Medge rivningslov endast om det är starkt motiverat ur ett hållbarhetsperspektiv.

Ställ krav på återbruk

Komplettera kravet på materialinventering vid demontering med krav på omhändertagande av materialet. Ställ krav på varsam demontering för att säkerställa ett genomförande som möjliggör återbruk.

Sveriges kommuner har genom detta möjlighet att genomföra den förändring som krävs och att styra byggbranschen mot en mer hållbar riktning.

Låt oss gemensamt stoppa rivningsvågen och bli ihågkomna för vad vi valde att bevara och ta hand om, inte för vad vi förstörde – byggnaderna såväl som planeten. 

Tove Sjöberg, arkitekt SIR/MSA, ACAN Sverige
Emma Svanberg, arkitekt SAR/MSA, ACAN Sverige
Anna Mistry Bergbom, MA Dip Arch, arkitekt SAR/MSA, ACAN Sverige
Anna Holst, arkitekt SIR/MSA, ACAN Sverige
Martin Spengler, arkitekt SAR/MSA, ACAN Sverige
Henrik Almquist, MArch Dip d'État, SAR/MSA, ACAN Sverige
Björn Johansson, arkitekt SAR/MSA, ACAN Sverige
Robin Rushdi Al-sálehi, grundare av Vakansa.se, affärsutvecklare på Codesign och initiativtagare av Krama byggnaden-kampanjen
Alfred Skogberg, ordförande Renoveringsraseriet
Karin Löfgren, hållbarhetsansvarig AIX Arkitekter
Elin Bergman, circular impact officer Cradlenet
Laura Vidje, hållbarhetskonsult, Rundbalshuset
Peter Ullstad, vd Codesign
Emma Larrouy, arkitekt SAR/MSA, grundare av Juta arkitekter
Oskar Ivarsson, landskapsarkitekt LAR/MSA, vd, grundare Mareld
Anna Graaf, hållbarhetschef White arkitekter
Filip Laurits, Ordförande Föreningen Fasad

Häng med i debatten och kommentera artikeln – gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.