Därför är det så svårt att hålla målvikten
Publicerad 2012-09-12
Ner i vikt – och sen upp igen. Varför är det så svårt att behålla formen?
Wellness har tagit en titt på viktnedgång och hittat flera skäl till varför din kropp avskyr att banta.
Har du kämpat för att gå ner i vikt, nått ditt mål men sedan gått upp igen?
Du är inte ensam.
Det verkar nästan som om kroppen har en egen favoritvikt, en egen älsklingsform som den längtar tillbaka till. Är det så, och varför i sådana fall?
De flesta av oss vet att det är nyttigt med motion. När vi rör oss gör vi av med energi och stärker våra kroppar, den informationen har knappast undgått någon.
Men vårt samhälle ställer inte längre stora krav på oss att vara fysiskt aktiva. Få av oss har en mil att gå till skola eller jobb, knappt någon måste skörda sin egen potatis för att få mat i magen.
I stället går vi till gymmet eller ger oss ut i löpspåret på vår fritid för att göra av med energi och hålla kroppen stark och frisk. Sen tar vi rulltrappan, hissen eller kanske bilen vidare i vardagen.
I boken ”Fetma – från gen till samhällspåverkan” skriver läkaren och forskaren Erik Hemmingsson om hur vår instinkt att vila ofta är starkare än vår vilja röra på oss. Det sitter liksom i ryggmärgen på oss, eller i hjärnan snarare, att vi ska spara våra energi-reserver.
Erik Hemmingsson har noterat att för att få till fysisk aktivitet måste vi i dag oftast göra ett medvetet val.
Vi måste bestämma oss för att gå och träna, boka in ett pass, avsätta tid.
Att röra på sig kräver numera engagemang och motivation. Detsamma gäller för den som vill hålla målvikten.
Ta reda på varför
Det finns många negativa attityder till överviktiga människor. Attityder som kan stå i vägen för den som någon gång varit överviktig. Det har bland annat Rebecca Puhl och Chelsea A. Heuer vid Yale kommit fram till. I sin forskning beskriver de hur överviktiga personer diskrimineras i samhället. Bland fördomarna finns påståenden som att feta personer är lata, saknar självdisciplin och är slarvigare än normalviktiga.
De här idiotiska fördomarna saknar vetenskaplig grund, men självklart påverkar de vårt sätt att se på andra, och oss själva. För den som vill gå ner och hålla sin målvikt är det förödande att se på sig själv som lat och karaktärslös. Det finns faktiskt många vetenskapliga bevis för att det inte alls är så, och den som kämpar med vikten har allt att vinna på att veta varför.
Rent fysiologiskt kan man säga att kroppen har ett slags viktminne.
Fastän vi går ner från osund övervikt till en mer hälsosam normalvikt så strävar kroppen efter att hålla sina energiförråd fyllda. Går vi ner i vikt så går direkt starka signaler till hjärnan: Ät och fyll på förråden, vi svälter ju!
Vid universitetet i Melbourne har professor Joseph Proietto och hans team undersökt överviktiga patienter som genomgått ett bantningsprogram.
Syftet med studien har varit att se om och hur hormonsystemet förändras av viktminskningen. Även i Sverige, bland annat på Karolinska universitetssjukhuset, har studier gjorts som visat att halterna av fettvävsrelaterade hormoner ökar i kroppen när man bantar.
Proietto har kunnat visa att flera hormon, bland annatghrelin och leptin som kan påverka hunger- och mättnadskänslor, förändrades i kroppen efter viktminskningen. Även ett år efter viktraset var halterna förändrade. Försökspersonerna kände sig hungrigare och var mer besatta av tankar på mat efter sina viktras.
Resultaten kan tyckas lite deprimerande, men tyder på att det som tidigare ansågs som dålig karaktär förmodligen har en högst biologiskt förklaring.
Hjärnan är hooked
De flesta personer som en gång gått ner kraftigt i vikt får alltså dras med en kropp och en hjärna som är mer fokuserad på mat, kanske varar detta livet ut.
Intresset för mat är alltså biologiskt, inte socialt, för den som gått ner i vikt. Den kunskapen är viktig både för den som vill behålla sin målvikt, och för dem runt omkring som vill stötta och hjälpa på ett förstående sätt.
Förutom hormoner som sätter i gång suget efter mat kan bantning också sätta sina spår i själva ämnesomsättningen. Den som en gång varit stor och gått ner i vikt får ofta en något sänkt ämnesomsättning. Det beror delvis på att man ju blir mindre när man bantar. Om kroppen väger mindre behövs mindre energi för att hålla den i gång. Men det finns vetenskapliga bevis som pekar på att ämnesomsättningen sjunker mer än så.
Grym svältstudie
I slutet på 1940-talet gjordes en studie som med dagens forskaretik skulle anses opassande, nästan grym. Forskaren Ancel Keys vid universitetet i Minnesota ledde det som kommit att kallas The Minnesota starvation experiment. 36 frivilliga män ställde upp i svältprojektet, vars syfte var att studera hur människor påverkas fysiskt och psykiskt under svält. Männen gick med på att under ett år leva på mat som bara motsvarade hälften av deras dagliga energibehov. Förutom den snålt tilltagna menyn promenerade deltagarna också en hel del, i snitt fem kilometer per dag.
Männen blev ohyggligt smala, såklart. En normalviktig man bör ha mellan 12 och 24 procent kroppsfett (kvinnor bör ligga kring 20–30 procent), Minnesota-männen hade vid försökets slut max fem procents kroppsfett. De var utmärglade.
Några av de mer intressanta, och kanske mest oväntade effekterna av deras viktras var att männens ämnesomsättning sänktes kraftigt, cirka 40 procent mer än vad forskningsledarna hade förväntat sig i relation till själva viktrasen.
I flera studier har man sedan kunnat bekräfta att energiförbrukningen tycks sänkas permanent hos många av de personer som en gång bantat. Vissa forskare menar att det rör sig om cirka 200–300 kalorier per dygn, men den siffran är mycket individuell.
Den som en gång gett sig in i bantarsnurren kan alltså räkna med att få en förändrad ämnesomsättning och kanske också ett ökat sug efter mat.
Fler fettceller
Men det finns fler skäl än så till varför vissa av oss har svårare än andra att hålla en hälsosam vikt. En person som är fet som barn har nästan dubbelt så många fettceller som en normalviktig person. Det innebär att man, även om man går ner i vikt, har många fler hungriga fettceller som strävar mot att samla vikt på kroppen.
Våra gener spelar också en stor roll. Forskaren Ingrid Dahlman har arbetat länge med att studera kopplingen mellan våra gener och fetma. Hon, och flera andra forskare, har kunnat visa att arvsanlagen har stor betydelse för risken att utveckla fetma. Var dina föräldrar kraftigt överviktiga, då kommer dina gener förmodligen att styra även dig åt det hållet.
Men inte bara anlag och gener bestämmer hur vi ska se ut. Faktum är att vi blir allt större, vi människor. Antalet feta personer har fördubblats i världen sedan åttiotalet. Bara i Sverige anses nu en halv miljon vuxna vara så pass överviktiga att de klassas som feta. Ytterligare 2,5 miljoner är överviktiga. Det beror både på vår förändrade livsstil, och på det enorma utbudet av mat och godsaker som finns lätt tillgängligt, nästan överallt.
De flesta av oss har koll på att övervikt och fetma är ohälsosamt och kan vara skadligt för våra kroppar. Ligger vi för mycket på plus vill vi gå ner i vikt.
Många söker hjälp
Bantningsknepen är många, och det finns som bekant gott om dieter och kost- och träningsupplägg som sägs kunna hjälpa just dig att nå din målvikt och hålla den. Men det är upp till dig, du måste klara det själv.
Via sjukvården kan den som är kraftigt överviktig få viss hjälp, i första hand med att gå ner i vikt. Antalet utförda magsäcksoperationer av typen gastric bypass, där man minskar magsäckens storlek, har fyrdubblats de senaste fem åren. Men många av de som fått kirurgisk hjälp kan ha svårt att hålla vikten nere när de väl nått sitt mål.
Den som bestämt sig för att gå ner i vikt gör klokt i att lägga om sin kost, dra ner på fett och kaloriintag, äta mer frukt och grönt och lära sig att äta lagom stora portioner jämnt utspritt över dagen. Får man hjälp via vården är det en sådan kostbehandling som är steg ett på resan mot ett lättare jag. Att röra på sig är också ett bra sätt att gå ner i vikt. Flera studier har visat att fysisk aktivitet kombinerat med kostbehandling ger en effektivare viktminskning.
Men när målet så är nått, då är det livsstilen som måste ändras permanent. Annars riskerar man att halka tillbaka. Att hålla sig till näringsriktig, kalorifattig mat och fortsätta röra på sig regelbundet, det är en stor utmaning. Här har bland annat kognitiv beteendeterapi (KBT) visat sig kunna hjälpa vissa. KBT-behandlingen går ut på att lära sig nya sätt att hantera svårigheter och hitta nya strategier i livet, oftare än vi tror använder vi mat och ätande för att lindra eller fly undan jobbiga känslor.
Signy Reynisdottir, är överläkare vid Utvecklingscentrum för överviktsbehandling i Stockholm. I radioprogrammet ”Kropp och själ” berättade hon i våras om hur många av hennes patienter får kämpa hårt för att hitta en ny balans i tillvaron. Reynisdottir menar att det för en tidigare överviktig person krävs en ständig vaksamhet på vad och hur man äter.
Ett kroniskt tillstånd?
Det finns många forskare och läkare som ser övervikt som en kronisk sjukdom, kronisk för att benägenheten att bli överviktig finns kvar även hos den som lyckas gå ner i vikt.
Precis som en nykter alkoholist måste hålla sig borta från spriten helt och hållet, måste kanske en överviktig människa ha samma inställning till mat – med den extra kluriga utmaningen att man ju ändå måste äta varje dag, men då med måtta och stor kontroll.
Vad är fetma?
Världshälsoorganisationen WHO beskriver fetma som en onormal eller orimlig fettackumulering som kan påverka hälsan negativt.
Och vad är hälsa?
WHO definierade 1948 hälsa som ”ett tillstånd av fullständigt fysiskt, psykiskt och socialt välbefinnande, och ej enbart frånvaro av sjukdom eller handikapp. Definitionen är densamma i dag.
