Metoden som kan bota ’kryp i benen’
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-11-19
Ny kartläggning visar vad som verkligen hjälper
En halv miljon svenskar lider av ”kryp i benen”.
Nu kan deras helvete vara över – tack vare parkinsonmedicin.
– Jag blev som pånyttfödd, säger Sten Sevborn, som varit sjuk i över 40 år.
Domningar, krypningar, smärta och svårt att sitta still är vanliga symptom vid restless leg syndrome, RLS En halv miljon svenskar tros vara drabbade. Mer än var tredje behöver medicinsk behandling men det har länge tvistats vad som är effektivast.
Nu visar en ny kartläggning – gjord av Statens beredning för medicinsk utvärdering, SBU – att dopaminagonister hjälper.
– Vi har kommit fram till att den har den bästa medicinska bevisgraden. Genomsnittligt sker en 50-procentig förbättring på patienter med måttlig till svår RLS, säger Björn Holmberg, överläkare vid neurologiska kliniken på Sahlgrenska sjukhuset.
Har använts sparsamt
Substanserna har länge använts av parkinsonpatienter. Men sparsamt vid RLS.
– Man har varit osäker på effektiviteten. Men nu när vi vet detta så tror jag att det kommer att bli den vanligaste behandlingen, säger Holmberg.
Kan ge huvudvärk
Biverkningar som huvudvärk, illamående och trötthet är vanliga – men det är fortfarande oklart vad medicinen gör på sikt.
– Vi vet inte om patienter blir sämre eller bättre i längden. Därför är det viktigt att man avbryter behandlingen om man märker att det går åt fel håll, säger Björn Holmberg.
För de flesta brukar lindringen komma inom några veckor. Men för Sten Sevborn, 65, var den omedelbar:
– Redan efter första pillret sov jag som en liten gris. Min fru trodde att jag hade dött.
”Coca-cola i venerna”
Han har haft RLS hela livet, men problemen blev värre när han fyllde 27.
– Restless legs känns som coca-cola i venerna. Det är obehagligt och smärtar. Man kan omöjligt sitta still.
Värst var det på kvällarna.
– Jag kunde gå upp 20 gånger per natt. Om jag skulle få någon sömn så krävdes mycket sömntabletter, säger han.
Efter att ha provat otaliga mediciner hade Sten nästan gett upp hoppet om att bli bättre. Då provade han en dopaminagonist.
– Jag greppade efter sista halmstrået, och det hjälpte.
