"Jag trodde aldrig att jag skulle få fylla 30”

Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2006-06-22

Maria har bröstcancer i släkten

Ville veta Det var när Maria Saukkonen väntade Tindra, 3 år, som hon bestämde sig för att ta reda på om hon bar på anlaget för den ärftliga bröstcancern som hennes mamma tidigare hade dött i.

När Maria Saukkonen, 30, testade sig för ärftlig cancer visade resultatet negativt.

– Jag fick nästan en chock. Jag hade förberett mig i princip hela livet på att jag aldrig skulle bli en dag äldre än 30.

Cancer har funnits med i Marias släkt så länge hon minns. Hennes mamma gick bort i bröstcancer när Maria var 18 år. När Maria blev gravid med Tindra för tre år sedan började hon forska kring cancern i släkten. Tanken att hon skulle ha en ärftlig muterad cancergen som hon eventuellt skulle föra över till sitt barn låg där och malde.

– Det har inte gått en enda dag sedan min mamma blev sjuk som jag inte har funderat över om jag också ska bli sjuk. Hur skulle mitt liv se ut då? Jag trodde ju aldrig att jag skulle få fylla 30!

Skulle rita släktträd

Marias mamma, mormor, två mostrar, farmor och morfar har alla gått bort i cancer. I farmors och morfars fall handlar det om ovanliga cancersorter som man ännu inte vet om de är ärftliga. Men på mammans sida är det just bröstcancern som är ärftlig. Maria fick en remiss till klinisk genetik i Uppsala och där började hennes detektivarbete. Hon skulle rita sitt eget släktträd.

– Då fick vi veta att vi hade cancer i släkten.

Två av Marias mostrar och Maria själv erbjöds att ta ett blodprov, för att se om de hade en muterad cancergen som var ärftlig. Om testet skulle visa positivt skulle risken för dem att utveckla cancer vara 70–80 procent. Anlagen som man för över på sina barn ger en 50-procentig risk att insjukna och för barnbarn en 25-procentig risk.

Visste inte om de ville veta

– Mina mostrar var inte helt säkra på om de ville veta. Men jag ville absolut veta. Till slut åkte vi alla tre. De gjorde det för sina barn och barnbarns skull.

Efter drygt en månad fick de åka tillbaka för att få sina svar.

– Mina mostrar var helt knäckta och bröt nästan ihop. Men personalen lugnade oss och berättade att ingen av oss bar på anlaget.

Beskedet tog tid att smälta. Mentalt hade Maria så länge varit inställd på att hon skulle kunna bli sjuk.

– Men nu rullar livet på. Fast det går inte en dag utan att jag tänker på det.

Läs mer:

Läs fler artiklar:

Är det bra att veta i förväg att man kan bli allvarligt sjuk? Eller är det bättre att inte ta ut sorgen i förskott? Möt två personer som med modern genteknik testat om de bär på anlag för cancer.

Shirin Rågby Djavidi

Följ ämnen i artikeln