De har rökt 700000 cigaretter

Britt Peruzzi

helskärm

Anita har bara en lunga kvar.

Cecilias tumör går inte att operera.

Ingrid kämpar med cellgifterna.

Nu vill de berätta – så nu lyssnar vi.

Förr någon månad sedan kände de inte varandra.

Före detta postanställda Anita Tagesson. Datakonsulten Ingrid Hård af Segerstad. Och pr-kvinnan Cecilia, anonym för att skona sina gamla föräldrar från sorgen.

Nu sitter de på ett kafé i Gamla stan i Stockholm och fyller i varandras meningar. Utöver lungcancern – och rädslan – delar de viljan att överleva.

Då och då hostas det kring fikaborden. Osynliga och för kvinnorna livsfarliga baciller yr i luften. Men också en hel del skratt.

–?Man måste våga leva och umgås fast man går på cellgifter, säger Anita.

STADSHOTELLET I NORRTÄLJE 1953.

–?Det var en kollega i hotellets spritkassa som frågade ”Vill du inte ha en cigarett?”.

Anita var 16 år. Första blosset ledde senare till ett paket om dagen. Varje dag, de kommande 53 åren.

Märket hette Boy. Hudson dög också, innan Prince tog över.

När Anitas sambo på 90-talet fick lungemfysem och slutade röka försökte även hon fimpa. Förgäves. I stället doldes röklukten med en burk ättikssprit bakom gardinen.

Rökte efter beskedet

Hennes pappa var också storrökare. De sista åren hade han spottkopp, svår värk – och ånger.

–?Hade jag lyssnat hade han räddat mig från 24 års rökning.

I november 2004 fick Anita chockbeskedet. Lungcancer? Vad menade läkaren? Men Anitas fråga blev hängande i luften. Läkaren var stressad och patientmötet avbröts.

–?Jag hade två cigaretter kvar i paketet. Jag gick ut från kliniken, förvissade mig om att ingen såg mig, och rökte bägge.

Kaféet i Gamla stan – med ungdomar, pensionärer och nyblivna mammor – får symbo­lisera statistiken:

Av tio rökare i lokalen kommer minst en att drabbas av lungcancer. Ändå får lungcancerforskningen minst pengar av alla cancerformer.

Diskussionen kring bordet blir känslosam.

Det är nog med rädslan och ovissheten. Skyll dig själv-mentaliteten kunde de varit utan.

Gick ner åtta kilo

Ska en person som gör fel val nekas bra vård? Var går gränsen?

–?De flesta börjar ju så tidigt, kroppen vänjs vid nikotinet innan man förstår allvaret. Detsamma gäller övervikt, alkohol, ja alla livets farligheter, säger Cecilia.

Hon hann gå ner åtta kilo innan hon fick komma till en specialist på Karolinska sjukhuset.

–?Fram till dess kände jag mig oerhört lågprioriterad i vården, säger Cecilia.

Anita berättar om en kvinna hon träffat som hade både bröst- och lungcancer.

–?Hon hade blivit bättre bemött av sjukvården i samband med bröstcancern.

Ingrid lyssnar bekymrat.

–?Jag har nog haft tur som haft kvinnliga läkare som tagit sjukdomen på allvar.

LULEÅ 1957.

Ingrids familj beslutade sig för att flytta till Stockholm. Helvetesscenariot för en 14-åring med bred norrländska.

–?Jag fick jämt höra ”varsihelveteärdintoppeluva?”. Äta eller ätas, inom en månad pratade jag stockholmska.Och gick täta promenader till Fridhemsplan. Där, i kiosken, såldes nämligen cigaretter styckvis. Bill, eller Florida med munstycke.

Cigaretterna förblev Ingrids förtrogna. I 40 år. Tills första barnbarnet kom.

–?Jag ville inte lukta illa när jag kramade det lilla knytet. Med Moa blev det lätt att sluta.

Stängde av omvärlden

Lätt, men för sent. En rutinundersökning förra sommaren blottade en tumör på Ingrids högra lunga.

När läkaren ringde till jobbet och bad henne komma direkt förstod hon allvaret.

Sedan stängde hon i stort sett av omvärlden. Hennes döttrar fick söka information om sjukdomen medan hon själv började läsa romaner.

–?Fyra i veckan. Romaner av Theodor Kallifatides. Anna Jansson. Camilla Läckberg. Alexander McCall Smith.

Mer än varannan svensk vill förbjuda tobaksförsäljning i livsmedelsbutikerna.

Tillsammans har de rökt i 97 år. Med ett genomsnitt på 20 cigaretter per dag blir det 708?100 cigaretter.

Kollegan dog

Alla tre har känt till faran med rökning.

Men samhällets naiva inställning under debutåren har suttit djupt.

I backspegeln – med fläckiga röntgenplåtar i journalerna – framstår det som obegripligt för dem.

–?Jag gjorde ett uppehåll på 3,5 år men såg inget positivt med det. Jag var döv för varningar, hade till och med en kollega som dog i lungcancer, kvävdes till döds. Hur tänkte jag? Inte alls, säger Ingrid.

Cecilia pekar ut på torget, berättar att hon reagerar när tonårstjejer står och blossar, att hon skulle vilja prata med dem.

Anita skjuter in att hon ibland gör det.

–?Häromdagen gick jag fram till två flickor som rökte utanför huset. Jag berättade att jag blivit cancersjuk av cigaretter. Men de förstod nog inte. De var 12 år.

Var fjärde flicka i årskurs nio röker.

FRANSKA RIVIERAN PÅ 70-TALET.

För Cecilia innebar utlandsflytten sol, fester, nya vänner – och nya ovanor. Ett cigarettpaket per fest.

–?Den passiva röken fanns överallt. Pappa var storrökare men i utlandet röktes till och med i affärer.

Karriären i pr-branschen med många representationer gjorde rökdimman desto tätare.

–?Det luktade så äckligt att jag alltid duschade och tvättade håret innan jag somnade.

Så träffade hon den stora kärleken.

–?Men så fort jag väntade barn slutade jag röka.

Omöjligt att ta in

I november 2007 hade Cecilia inte rökt på 22 år. Men symptomen fanns sedan länge: upprepade förkylningar och flera lunginflammationer.

–?Jag skyllde på jobbets luftkonditionering, och på vitaminbrist. Jag är fenomenal på förnekelse.

Därför var det omöjligt att ta in vad läkaren sa den där overkliga dagen i november. Och hur skulle hon berätta för familjen?

–?Nu vet de flesta. Utom mina gamla föräldrar. Jag kan inte tynga dem med detta.

Skönt med samtalen

Förträngning fungerar. Emellanåt. Men oron gnager.

Anita, Cecilia och Ingrid har två, fyra respektive tre års väntan kvar innan de formellt kan friskskrivas.

–?Just nu är livet som en hiss, upp och ner, säger Ingrid, tacksam för sina nyfunna väninnor.

En gång i månaden träffas de genom patientföreningen Stödet.

–?Samtalen avdramatiserar rädslan. Det är skönt att höra att man inte är ensam, att man är normal när man går ner för räkning, när man tror att man ska dö. Cecilia menar att cancerbeskedet inte bara varit negativt.

–?Man lär sig omvärdera och uppskatta livets vardagsnöjen.

Lungcancer kan döda

Tre kvinnor, mitt i livet men stoppade av lungcancer. Deras budskap är tryckt på en t-shirt:

Rökning kan ge lungcancer – lungcancer kan döda.

–?Det är inte de tuffa som röker, säger Anita.

De tuffa börjar aldrig.

Eller så slutar de. Redan i dag.

Namn: Anita

Debutålder: 16

Rökår: 53

Diagnos: 2005

Tumörtyp: Ej operabel

Behandling: Höger lunga borttagen/cellgifter

Namn: Cecilia

Debutålder: 20

Rökår: 4

Diagnos: 2007

Tumörtyp: Ej operabel, ej strålbar

Behandling: Cellgifter

Namn: Ingrid

Debutålder: 13

Rökår: 40

Diagnos: 2007

Tumörtyp: Ej operabel

Behandling: Strålning/cellgifter