Gibsons nos har känsla för socker
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2002-09-11
Hunden vakar över diabetessjuke Peter
YTTERBY
Gibson är snäll, pigg och intelligent. Han är husses kompis - och trygghet.
Peter Aronsson, 32, har diabetes. Gibson talar om när blodsockret sjunker och hämtar läsk när Peter mår dåligt.
Det började när Gibson var valp.
- Vi skulle ut och i vanliga fall hoppar han upp i taket när jag tar fram kopplet. Den gången satte han sig och vägrade. Då kände jag att jag var låg i blodsockret, jag var alldeles darrig.
Hunden hade känt att något var fel.
Peter Aronssons diabetes är sådan att han inte har förkänningar, attackerna kan komma plötsligt. Fastän han sköter både mathållning och insulinsprutor noggrant riskerar han att hamna i koma. Och då griper hunden in.
Klok och hjälpsam
Gibson är en belgisk vallhund, en malinoise, och älskar att jobba med hjärnan och lära sig nya saker. Han är uppenbart lycklig när han kan hjälpa husse.
Nu är han 2,5 år och Peter har tränat honom successivt. Ett kontaktnät av duktigt hundfolk har hjälpt till: Leif Carlsson, hundförare vid polisen, uppfödaren Annette Thorebring och Annika Olsson som jobbar med ledarhundar.
- Jag har haft dem att bolla med. De har nästan skräddarsytt en kurs för oss, efter det jag vill att han ska göra.
Hemma står Festisflaskor framme: en i sovrummet, en i vardagsrummet. Om Peter blir dålig hämtar Gibson en flaska och kastar på honom. När de är ute och Gibson märker att Peters blodsocker sjunker, så ställer han sig på bakbenen och puffar mot fickan där husse har sina fruktsockertabletter.
Gibson har räddat sin husse många gånger.
- I somras var jag dålig fyra gånger på en vecka. Tre gånger varnade mig Gibson innan jag kände det, den fjärde gången vaknade jag till med en halvdrucken läskflaska i handen. Gibson hade fått mig att dricka.
Hunden släpper inte kollen ens när han ska leka.
- En gång när jag kopplat loss honom sprang han tjugo meter - och tvärvände, kom tillbaka och gjorde markering. Sockret var lågt.
Vill kunna se Ulf Lundell
Peter är aktiv, men inte så mycket som han skulle vilja.
- Jag är inte rädd att ta tvåtimmars promenader när Gibson är med. Men jag kan inte ta tåget till stan och gå på konsert med honom. Jag hade velat se Ulf Lundell i somras, men vågade inte.
Nu vill Peter hitta ett sätt att få Gibson godkänd som servicehund, så att han kan få följa med överallt.
- Det är en lika stor säkerhet för mig som en ledarhund är för en blind.
De kan nosa efter vad som helst
Lena Olsson
