I väntan på avrättning?
Åsa Linderborg om dödsdomarna i Iran och hur den svenska flyktingpolitiken skapar nya Dawit Isaak-fall
Reza Barzanjeh kommer hem till mig bara några timmar efter att fem regimkritiker avrättats i Iran. Tre av dem var hans vänner. Nu sitter han i mitt kök och fruktar att kamraternas öde också ska bli hans.
Reza är kurd från Iran, född och uppvuxen i Senandaje, en stad som stått i hård opposition mot både shahen, ayatollah Khomeini och nuvarande president Ahmadinejad. Motståndet har framför allt organiserats av vänsterorganisationen Komalah, till vilken Reza har starka kopplingar.
Åren 1987–2006 arbetade Reza som journalist inom den iranska statstelevisionen, i syfte att infiltrera ett av regimens viktigaste organ. Som reporter fick han information om regimens göranden och låtanden – repressiva punktinsatser mot oppositionella rörelser runt om i landet – innan de verkställts. Den informationen förde han vidare, varför Komalah ofta låg steget före statens våldsapparat. Till slut började regimen misstänka en läcka. Harasat, Irans motsvarighet till Stasi, gjorde efterforskningar och ringade in Reza. Men även inom Harasat finns infiltratörer – Reza fick i tid varningar och kunde fly till irakiska Kurdistan. Samtidigt arresterades några av Rezas vänner, varav tre alltså avrättades för några dagar sedan.
2007 kom Reza till flyktingförläggningen i Ånge och sedan några veckor arbetar han som lokalvårdare i Uppsala.
Den här historien vägrar Migrationsverket att tro på. I en slarvig och slafsig utredning med en rad sakfel – man bemödar sig inte ens att ge Reza rätt namn och personnummer, man påstår att han är pers och inte kurd etcetera – avslås hans ansökan om uppehållstillstånd.
Migrationsverket vägrar tro att en journalist för den regimtrogna televisionen kan arbeta undercover som motståndsman. De ifrågasätter att hans pressleg är äkta. De vägrar förstå hur underjordiska rörelser i länder med skräckregimer verkar, och kan inte i sin vildaste fantasi begripa att vissa människor besitter ett övermänskligt mod.
Deras fördomsfulla slutsats är att Reza ljuger. Reza ska tillbaka till Iran, där hans kamrater nyss dinglade i galgen. Så har Sveriges skamliga flyktingpolitik än en gång statuerat exempel.
Reza Barzanjehs enda brott är att han kämpat för demokrati i ett land vars hårdföra regim Sverige annars alltid fördömer. Den här gången har dock regeringen inte med ett ord nämnt förra veckans avrättningar.
Inga framtida ord från regeringen Reinfeldt eller utrikesminister Carl Bildt om president Ahmadinejad, inga EU-krav på mänskliga rättigheter i Iran, kommer att ha någon som helst trovärdighet om utvisningen av Reza Barzanjeh verkställs.
Det är nio år sedan Mohammed Alzery och Ahmed Agiza kördes till flygplatsen i Bromma, med adress till egyptiskt tortyrfängelse. I Eritrea sitter Dawit Isaak, en annan svensk som vågat sitt liv för det han tror på.
Någon måste besinna sig, innan det finns anledning att förtvivla över ytterligare en avrättning i Iran.
