Dödsfällorna ignorerades
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Publicerad 2016-04-21
Patrik Carlsson Jag jobbade på Mall of Scandinavia – Vi rapporterade till Peab varje dag
Uppdrag gransknings granskning av förhållandena på bygget av Mall of Scandinavia har upprört många. Stora brister i arbetsmiljö, underbetalda arbetare, svartarbete, arbete utan anställningskontrakt, otillåtna underleverantörer och hot mot fackligt aktiva.
Allt detta visste jag redan eftersom jag jobbade på bygget i två år.
De sista månaderna innan öppning arbetade jag med att försöka hålla utrymningsvägar öppna på bygget. Vi var fyra arbetare som skulle täcka 300 000 kvadratmeter, ett minst sagt hopplöst arbete.
Varje dag rapporterade vi till Peab om blockerade utrymningsvägar, och nästa dag rapporterade vi om samma blockerade utrymningsvägar igen. Det kunde ta veckor innan det åtgärdades, om det åtgärdades överhuvudtaget.
Genom det arbetet fick vi också följa med på de dagliga skyddsronderna där skyddsombud och arbetsmiljöansvariga från Peab och beställaren gick en runda på bygget för att kontrollera arbetsmiljön. Ofta kände man sig som Bill Murray i komedin Groundhog day, där han återupplever samma dag om och om igen. Brister påpekades av skyddsombuden, Peabs arbetsmiljöansvarige antecknade att det skulle åtgärdas och protokollet hängdes upp på en anslagstavla. Nästa skyddsrond återupprepades proceduren med samma brister som inte åtgärdats.
En nödutgång utan handtag till dörren, ett trapphus utan nödbelysning eller olåsta elskåp. Potentiella dödsfällor som bara ignorerades.
Jag tänkte ofta på hur detta kunde fortgå.
Tänk om någon hade dött, hur hade den ansvarige känt då? Hur hade det känts att ha någons liv på sitt samvete? Peabs arbetsmiljöansvarige var en trevlig man, självklart ville varken han eller någon annan ansvarig att arbetare skulle skadas eller till och med dö. Ändå fick det fortsätta. För han gjorde bara sitt jobb. Alla har någon över sig som pressar på. Arbetare pressas av arbetsledare, som pressas av sina chefer, som pressas av huvudentreprenören, som pressas av beställaren. Jobbet ska göras snabbare och billigare.
Om inte du gör jobbet så finns det någon annan som kan göra det. Längst upp i pyramiden sitter multinationella företag som bara har ett uppdrag - största möjliga vinst till aktieägarna. På så sätt kan karusellen snurra vidare utan att någon tar ansvar. Alla företag måste följa med i låglönekonkurrensen, eller slås ut. Ingen behöver ha dåligt samvete, för alla har bara gjort sitt jobb.
Efter granskningar som den om Mall of Scandinavia brukar upprörda röster höjas, ansvar ska utkrävas och kanske får någon avgå. Men sedan fortsätter allt som vanligt igen. För det är inte enskilda chefer eller ens enskilda företag som är problemet. Det är ett ekonomiskt system där högsta möjliga vinst alltid är viktigare än enskilda människors liv. Verklig förändring kräver mer än att enskilda aktörer får smäll på fingrarna, problemet måste ryckas upp med rötterna.
Patrik Carlsson
