Tredje gången gillt för Farage
Avgår som segrare
När Nigel Farage nu avgår som ledare för brittiska UK Independece party gör han det som en segrare.
I två decennier harvade partiet i den politiska undervegetationen utan att någonsin få sitt genombrott. Så sent som 2010 tog man 3,1 procent.
Sen tillträdde den gudabenådade demagogen Farage, men viktigare var att finanskrisen och den påföljande åtstramningspolitiken gav partiet ett guldläge. Det tredelade budskapet om nej till eliten i London, nej till Brysselbyråkratin och nej till invandring, började hänga ihop.
2015 tog man 12,6 procent. Och nu har partiet genomfört sitt främsta löfte: att tvinga fram ett EU-utträde. Det är också framgångarna Farage själv pekar på när han nu slutar: Mission completed. Man kan spekulera i åtminstone två andra skäl.
Det är en sak att vinna en folkomröstning. Och en annan att ta ansvar för konsekvenserna, eftersom de oundvikligen kommer att skapa en bred besvikelse, när britterna blir varse att tillgången till den inre marknaden kommer att behöva betalas med fortsatt EU-invandring.
Vi har redan sett hur Tory-ledarna skyr det ansvaret. Nu slipper också Farage undan. Men dessutom står Farage som person som urstark symbol för Ukip, älskad av sina anhängare, men avskydd av motståndarna. Med honom borta öppnas möjligen en dörr för Tories och Ukip att samarbeta i framtiden.
Å andra sidan skulle jag inte ta gift på att vi sett det sista av Farage. Han är en fågel Fenix, som redan avgått som partiledare två gånger, bara för att snabbt återkomma.
Men kanske blir det tredje gången gillt.
