”Min pappa var alltid berusad”

Caroline Nylander vände sina minnen från den trasiga barndomen till en bok

Caroline Nylander berättar att ingen vuxen grep in trots att pappan drack.”Alkoholism är så tabubelagt, och det är ett stort steg att fråga om det. Först när jag var sjutton var det en lärare som förstod och började prata.”

FÖRFATTARINTERVJU. Pappan var nästan alltid full. En skuggfigur som dottern helst ville undvika.

Romandebuterande Caroline Nylander, 30, tar avstamp i sin egen uppväxt.

”Du satt på Karlavagnen” är en arg och berörande berättelse om en liten flicka som växer upp med en alkoholiserad pappa. Caroline Nylander gick på skrivarskola när plötsligt ett starkt minne fick henne att börja med boken på allvar.

– Jag var fem år och stod i hallen framför spegeln. Min pappa var full och jag bet på berlocken som hängde i en kedja runt halsen. Det blev väldigt känsloladdat att minnas det så klart.

”Alkoholism är så tabu”

Vi ses hemma i hennes välordnade och hemtrevliga lägenhet. Många möbler är köpta på Blocket, och allt passar ihop utan att vara för perfekt.

Hon berättar att det känns som en dröm att hennes bok nu kommer ut.

– Kärnan kommer från mitt liv, men jag har broderat ut och förändrat en del.

Till exempel är dottern i boken enda barnet, medan Caroline Nylander har sex syskon.

– Vi har hjälpt varandra otroligt mycket. Alkoholism är så tabu, det var svårt att prata med någon utanför familjen om hur vi hade det.

Trots att det är första gången hon blir intervjuad verkar hon inte ett dugg nervös. Tvärtom märks det att hon gärna vill berätta om sin första roman.

Ilska och hat

Den beskriver inte bara alla besvikelser, utan också kärlekshistorien – hur en ung kvinna och en ung man blir förälskade. Men ganska snart börjar hans drickande förpesta deras liv ihop. I dotterns ögon på sin pappa finns mycket ilska, nästan hat.

– Ibland har jag varit rädd att jag använt för starka ord i texten. Samtidigt hade jag bestämt mig för att vara ärlig när jag skrev. Ett barn har rätt att känna så.

– Min pappa var en sorts skuggfigur, nästan alltid berusad. All hans uppmärksamhet gick åt till hans jobb och drickandet. Jag minns hur jag ville undvika honom när han ville prata eller få en kram för att han stank sprit. Det är så sorgligt egentligen.

Bearbetar genom att skriva

I boken försöker den lilla flickan göra mamman glad. Men mammans fokus är på hennes man och hans tillstånd just för tillfället.

Kan du förstå din mamma, nu när du själv är vuxen?

– På sätt och vis. Därför ville jag skriva om när de två träffades – det fanns så starka känslor i början, och han var en fin människa också. Han lovade hela tiden att sluta dricka, och hon hoppades.

– Mamman i boken har det också så svårt själv att hon inte har kraften att vara den mamma hon vill.

I dag lever inte Caroline Nylanders pappa.

– Först i efterhand förstår jag hur dåligt han mådde. Det är fruktansvärt. Han berättade aldrig om sitt innersta.

Varför tror du att du har klarat dig så bra, trots din uppväxt?

– Tack vare min stora familj, att vi har stöttat varandra. Och jag bestämde mig för att försöka använda det som en drivkraft i stället. Som med boken, jag har försökt skapa något av min historia, samtidigt som jag har bearbetat alltihop genom att skriva.

Vet mer

Namn: Caroline Nylander

Ålder: 30 år.

Yrke: Studerar till copywriter, jobbar i klädbutik.

Familj: Sambo.

Bakgrund: Har bland annat bott i London och jobbat i klädaffär och samtidigt skrivit klart boken. Gått Skrivarakademien på Folk­universitetet i Stockholm.

Bostad: Lägenhet i Stockholm.

Läser just nu: ”Tabula Rasa Hotels” av Jonas Joelson.

Favoritförfattare: Bodil Malmsten, Jonas Hassen Khemiri.

Aktuell: Med debutromanen ”Du satt på Karla­vagnen” (Forum)

Kultur

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.

Följ ämnen i artikeln