BBC hjälper mig att dosera min förtvivlan
När man inte orkar med bilderna är faktarutor upplästa med brittisk svalka det man behöver
Det är nästan exakt två år sedan jag satt här hemma på min stol, tittandes på en myrstack utanför fönstret och skrev om en humanitär katastrof. Solen sken och våren gjorde ett första tappert försök att bli hörd. Det var stilla och fridfullt, där utanför fönstret, men på skärmen framför mig dukade världen under av ett nytt okänt virus.
Nu sitter jag här igen. Utanför fönstret värmer solen upp en frusen myrstack. Men på skärmen framför mig är mina flöden än en gång dränkta av sorg och förvirring.
Den är svårt att dosera förtvivlan. För bland flyende människor, hålögda soldater och sprängda hus finns en verklighet som behöver förstås. Som behöver ringas in och bearbetas.
Jag lyssnar på BBC Global News Podcast som intervjuar en militär strateg om den milslånga kolonn av fordon som sakta närmar sig huvudstaden Kiev. Inslaget följs av en direktrapport från Charkiv där en reporter på plats intervjuar vittnen till morgonens raketattacker. Podden kommer just nu med ett eller två avsnitt varje dag och sammanfattar läget i precis rätt portioner. Jag vet att det finns bilder, kartor och videos som skulle kunna få mig att förstå allt ännu lite bättre. Ta mig dit visuellt, se förödelsen. Men jag behöver dosera min förtvivlan.
Just nu behöver jag något greppbart. En faktaruta uppläst med brittisk svalka
Den här texten hade nog kunnat handla om många andra nyhetspoddar, den jag själv är med och producerar fyller samma funktion. Men jag har fastnat för just BBC. Den kanske är något stelare, med fler faktarutor än människoöden om man vill vara krass. Men det är precis så jag vill ha det i det här skedet. Bilderna får jag ändå, och jag behöver den delen av rapporteringen också. Men inte just nu. Just nu behöver jag något greppbart. En faktaruta uppläst med brittisk svalka.
För två år sedan funderade jag på att gräva bort myrstacken utanför fönstret. Men där och då kändes den inte som min att gräva bort, så jag lät den vara. Nu sitter jag och tittar på den igen och hoppas att våren kommer snart.
