Snattarna och knarkarna gör revolt
Lars Berge hade kunnat gå längre in i det absurda
Lars Berges samtids- och framtidskritiska skröna Svinn, om den fallna reklamaren och numera väktaren Sven mitt i shoppingkulturens skenande mörka dynamik, är en metaforisk berättelse om vårt klassamhälle.
Det nya köpcentret Folkhemmet har en skinande inbjudande framsida där medvetna, köpstarka kunder shoppar sin ekologiska livsstil i en varm überbehaglig, läs högteknologisk manipulativ konsumtionsmiljö. Bakom den lyxiga fasaden i de lysrörsupplysta kala personalrummen huserar de väktare, kontrollanter och övervakare, som håller massorna av snattare i schack. Enligt Folkhemmets orwellskt välvilliga terminologi får inte tjuvarna med sitt asymmetriska kundbeteende störa eller orsaka svinn i kassan.
Berge kanaliserar farsartat antagonismen mellan nyrik medelklass och ett växande trasproletariat i förhållandet till varor som smink, märkeskläder, finkött och chokladkakor. De välbärgade som köper står emot de utanför samhället som stjäl. Alla utstuderat övervakade av Folkhemmets ledning.
Berges roman är superpolitisk anarkistisk med den goda underhållningsromanens kännetecken. Botten må vara mörk men ytan är idémässigt sprallig. Texten löper snabbt utan dödkött. Överförklaringar kan förlåtas av dråpliga, men förstås artificiellt konstruerade situationer, ofta för att rappt presentera samhällskritiska dialoger och analyser.
Det paradoxala i romanens anti-kommersiella upplägg är att Berges huvudpersoner tyvärr är litteraturens liksom filmens motsvarighet till just reklamens schablonbilder. Sven är en före detta stjärna på byrån Juni och Juli; på sitt cv har han bland annat uppfunnit moderaternas nyspråk och rebranding. Men han börjar förstås tvivla, blir för uppriktigt och kollapsar efter att ha träffat en tillfällig livsförändrande passion. Han hamnar i åtgärd.
Isa, hans partner in crime, ska framstå som underground men är ändå västvärldens idealkvinnokliché nummer ett. Hon är ursnygg, mystisk och rockstjärnelik med vår kulturs största tillgång; egen stil och en framgångsrik blogg i bagaget. Isa har till och med discjockat på egen klubb i Williamsburg. Huvudpersonernas karaktärer borde skruvats upp några grader från konventionen in i det absurda, tänk The Office. Sven gör vad han kan för att underminera Folkhemmet inifrån medan författaren Berge alltså bjuder oss folkhemmets banala bildspråk för att propagera för ett systemkritiskt budskap.
Enligt Marx är trasproletariatet en alltför oberäknelig politisk kraft då de kan köpas och handla mot sina intressen. I Berges samhällsallegori är dock de snattande, ensamstående mammorna, narkomanerna och de papperslösa de enda sanna revolutionärerna. Men i romanen jagas och torteras de av väktare som också misslyckats på den ordinarie arbetsmarknaden och på åtgärdsprogram upprätthåller den kapitalistiska ordningen. De verkställer glatt ledningens upptrappade fascism i köpcentrets minisamhälle. Och historien slutar i en, av ledningen slugt planerad, medelklasskravall men med en plot-twist som bekräftar det revolutionära hotet från trasproletariatet.
Berges referenser till 1900-talets anarkistiska rörelser och till vår populärkultur haglar över denna komiska dystopi, men jag saknar den självklara hänvisningen till The Smiths/Morrisseys subversiva paroll - Shoplifters of the world unite and take over.
