”Skjut för att döda!”
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Uppdaterad 2015-11-16 | Publicerad 2011-08-03
Gellert Tamas om SD, Breivik och lasermannen - 20 år efter Ausonius första skott.
Idag, natten mellan den 2 och 3 augusti, är det exakt 20 år sedan John Ausonius stoppade ett avsågat Ermagevär, med ett lasersikte, under sin rock för att påbörja sitt enmanskrig mot dem han kallade ”invandrare”. Ausonius hann skjuta elva personer, varav en dog och flera fick men för livet, innan han till slut greps av polisen nästan ett år senare.
Ausonius attentat känns kusligt aktuella under dessa sista, närmast tropiskt varma sommardagar. Likt Anders Behring Breivik ansåg även Ausonius sitt land vara utsatt för en främmande invasion och beslöt sig därför, precis som den norske massmördaren, att agera. När jag träffade honom tio år senare påstod sig Ausonius vara påverkad av såväl den tidens Nydemokrater som av de Sverigedemokrater som då marscherade på landets gator under hakkorsprydda fanor, med uppsträckta högerarmar vrålande slagord som ”SIEG HEIL!” och ”UT MED PACKET!”
Ausonius sa sig med våld vilja genomföra det som nydemokrater och många andra bara pratade om; att återskapa ett svunnet, helsvenskt Sverige. Ausonius inspiratörer fanns bland Nydemokrater som John Bouvin, som nostalgiskt pratade om den gamla goda tiden då lejon åt upp barnen i Afrika, Bert Karlsson, som offentligt önskade att dåvarande folkpartiledarens dotter skulle smittas med hiv av en invandrare, för att förstå hur vidriga de senare var, och Ian Wachtmeister som förklarade att det i hans vision av det framtida Sverige inte fanns plats för speciellt många moskéer.
Ausonius enmanskrig viftades länge bort som ett verk av ”en enskild galning”. Kanske för att det var bekvämast så, med tanke på hur många i det tidiga 1990-talet som föll in i en Ausoniusliknande retorik som pekade ut den andre, främlingen som orsaken och förklaringen till allt från arbetslöshet till snatterier och brister i skolsystemet.
Dåvarande invandrarministern, folkpartisten Birgit Friggebo, hävdade att det låg i kosovoalbanernas kultur att stjäla cyklar och tvätt. Socialdemokraternas invandringspolitiske talesman, Leif ”Blomman Blomberg”, påstod att det var dags att stoppa de ”ekonomiska flyktingarna”, trots att Sverige aldrig beviljat någon flyktingstatus av ekonomiska skäl. En av moderaternas mäktigaste politiker, Solnas kommunalråd Anders Gustav, tågade, tätt följd av en kameraman från Aktuellt, fram till en asylsökande från Kosovo, stirrade mannen i ögonen och väste: ”Go home! We don’t want you here. Do you understand?”
Teorin om den enskilde galningen förutsätter den långtgående premissen att en enskild individ, oavsett psykiskt tillstånd, kan verka i ett sorts vakuum, bortom och utanför det övriga samhället. Trots det återkom tankegångarna så fort det visade sig att gärningsmannen i Oslo och på Utøya var en lång blond norrman, snarare än den svartmuskiga arab många först spekulerade om. Breiviks politiska influenser är dock svåra att avfärda, inte minst efter publiceringen av hans manifest vars huvudbudskap om den påstådda faran för Europas islamisering, och socialdemokratins skuld till detta, delas av många av Europas högerpopulistiska partier, inte minst av Sverigedemokraterna, även om de skiljer sig i synen på våldsanvändning.
Det är knappast en tillfällighet att det idag är just Sverigedemokrater som ivrigast försöker avfärda Breivik som en ”enskild galning” som givetvis inte kan ha någon som helst koppling till den Sverigedemokratiska retoriken, trots massmördarens egna lovord om partiet.
I Norge är det i dag allt fler som efterlyser en debatt om ordens makt och allas vårt ansvar för de bilder och budskap vi målar med dem. Den diskussionen behövs även i Sverige.
Och på tal om ord, så här på dagen 20 år efter inledningen på Ausonius mördarturné, tål det att påminna om lördagen den 25 april 1992 då drygt fyrahundra Sverigedemokrater, däribland stora delar av partiledningen, marscherade genom centrala Stockholm taktfast skrikande: ”LASERMANNEN SKJUT FÖR ATT DÖDA, LASERMANNEN SKJUT FÖR ATT DÖDA!”
UPPDATERING I en tidigare version av texten angavs datumet för Sverigedemokraternas s k ”Engelbrektsmarsch" till den 27 april 1992. Det rätta datumet är två dagar tidigare, alltså den 25 april 1992.
Gellert Tamas
