Fler måste få chans att debutera
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Uppdaterad 2015-07-20 | Publicerad 2015-07-17
Svårt att ha tålamod när så många lovande poeter är opublicerade
En del av kritiken mot min artikel om hur förlagen går miste om svensk ung poesi har gått ut på att det bara handlar om att kämpa och bli bättre: är man tillräckligt bra så blir man utgiven.
Kämpat har nog många gjort, har man inte rätt bakgrund tar det nämligen år att förstå vilken skrivarskola man ska söka eller på vilket sätt man ska skriva för att komma in. Sedan får man gå igenom ytterligare flera år av minglande på tråkiga litteraturtillställningar och liggande med Augustprisnominierade kukar innan man har självförtroende nog att skriva en dikt.
Jag läser vad Jack Hildén skriver om förlagsprocessen med antagning, samtal med förläggare, med mera, och det är hjärtskärande att höra om detta som så många författare till briljanta texter inte får chansen att gå igenom.
För även om förlagen slipar texterna lite väl mycket, är det också självklart att den hjälp erfarna förläggare kan ge är värdefull. Det är nog ingen som tror att det går omkring fullfjädrade opublicerade poeter där ute, men är det ett litteraturklimat som det i Danmark vi vill se så måste fler få chansen att debutera, för att på den vägen växa i sin kostym.
Daniel Sandström säger i en intervju med DN att Bonniers vill jobba med långsiktiga författarskap, det låter bra och jag tycker de kan börja med en gång.
Hildén raljerar över vissa samtida poeters intresse för internet, blir man så mossig av att vara den enda ungdomen på Norstedtsfesterna?
Att skildra moderna livsstilar och införliva nya språk i litteraturen är inte bara oundvikligt, utan nödvändigt för att göra den relevant och levande. Gunnar Nirstedt på Bonniers skriver i sitt svar (Aftonbladet 15 juli) att de söker unga poeter och Hildén skriver att förlagen törstar efter ung fräsch litteratur. Förlagen har alltså en ambition och vilja att få fatt i den unga poesin, men vad som saknas verkar vara en uppdaterad blick. Det är dags för dem att omvärdera vad poesi är och skulle kunna vara, för annars kommer de törsta ihjäl.
Ett annat problem finns. Tidningar, tv och radio fångar utan att reflektera upp de stora förlagens författare och lyfter det som samtidslitteratur, när just den i själva verket finns någon annanstans. Således blir Babel som ett tv-sänt pressmeddelande, rena sömnmedicinen.
För att krympa det enorma glappet mellan etablerad och oetablerad kultur krävs en insats från den litterära offentligheten – ge mer plats till den kvalitetslitteratur som utkommer på mindre förlag.
Små förlag har fortfarande låg status i Sverige, men fortsätter storförlagen på den nu inslagna vägen så kommer småförlagen att växa sig större, på grund av att talangfulla författare söker sig dit. Det är ingen utveckling jag har något emot, eftersom det antagligen innebär fler recensioner, fler möjligheter till stipendium.
Men det kan ta ett tag och i den här frågan känner jag inget tålamod. Jag är arg för att jag ser extremt talangfulla poeter förbli opublicerade. De får refuseringsbrev som lovordar manuset, de blir ombedda att skicka in igen och igen. Men något saknas uppenbarligen.
Tänk om detta något ligger hos förlagen?
Jag vill att förlagen ska öppna för en större mångfald.
Är det omöjligt?
Anna Axfors
