Sexigt bollande om global kapitalism
Breven mellan Pussy Riot-profil och hajpad filosof samlade i en bok
Breven mellan Pussy Riot-medlemmen Nadya Tolokonnikova och hajpade slovenska filosofen Slavoj Zizek, samlade i boken Comradely Greetings (Verso) bildar en lättbegriplig crash course i samtida politisk vänsterfilosofi. De är inspirerande, utmanande och: alldeles, alldeles underbara.
Breven börjar 2012, när 27-åriga Tolokonnikova just satts i fängelse efter Pussy Riots protester mot Putins semidiktatur och slutar i mars i år, när hon befriats. Skickligt beskriver hon sin Gulag-liknande tillvaro i det ökända Mordovia-fängelset, en Special Economic Zone med 16 timmars slavarbete vid en trasig symaskin. Det blir uppenbart att Pussy Riot inte bara är ett gäng coola brudar som vill spela punk och dansa i neon. Tolokonnikova visar på en gedigen filosofisk grund och bergsäker antikapitalism.
Fängelseelementet ger breven en behaglig skönlitterär känsla. Min enda invändning är att breven tappar lite av sin fantastiska energi mot slutet, när friheten närmar sig.
Brevformatet smickrar också Zizek, som blir den mjukare, lättillgängligare Slavoj i breven. Han skippar sina ökända kukskämt och är lite mer sparsam med Hegel-referenserna än vanligt. Hans ödmjuka intellektuella respekt för den yngre filosofen, som orädd utmanar honom och den västerländska filosofiska hegemonin, klär honom. Boken blir rent av sexig, om man går i gång på briljanta hjärnor som bollar global kapitalisms antidemokratiska natur.
Comradely greetings är en modern socialistisk kamptext som får mig att vilja ställa mig upp på tunnelbanan och gapa. Snälla N & S, fortsätt brevväxla.
