Ren smörja om den ryska litteraturen
Om detta inte är rasism – då vet jag inte vad rasism är
Anledningen till att Ryssland invaderat Ukraina är ”Dostojevskijismen”. Det är Tolstojs stora hjältar som våldtar barn i Butja. Och Joseph Brodsky ligger bakom att Putin lyckades dupera västvärlden. Jag får gnugga mig i ögonen när jag läser Oksana Zabuzjkos essä i lördagens DN med titeln ”Den ryska litteraturen har alltid hyllat förövaren”.
Är det hela ett skämt? Här påstår en vice PEN-ordförande att Putin lutar sig mot den klassiska ryska litteraturen när han invaderar grannlandet – utan att ett enda exempel ges. Jag blir inte mindre chockerad när jag läser att hon är litteraturhistoriker. Smaka på den här meningen till exempel, i ett stycke om Dostojevskij: ”Rysk litteratur har under tvåhundra år målat upp en bild av av världen där den kriminelle ska ömkas, inte fördömas.” Min nioåriga son skulle ha en djupare förståelse av Brott och straff om han läst den.
Hela Zabuzjkos artikel går ut på att övergreppen i Ukraina finns inkodade i den ryska kulturen. Västerlandet har duperats och misstolkat den ryska nihilismen – eller ”ondskan” med författarens metafysiska språk – som humanism. Såväl den kristna mystikern Dostojevskij som proto-hippien Tolstoj dras över en kam – alla är samma skrot och korn. På ett ställe skriver Zabuzjko att vi i västerlandet fostrats i en öppen atmosfär under 2 500 år (!) och blivit blinda för att det en dörr bort finns en kultur där man ”utvecklat gälar i stället för lungor”; där man bär på ett ”banalt hat” mot dem som andas med lungor. Detta hat kommer inte försvinna ens om landet demokratiseras. Testa att byta ut ”Ryssland” mot valfritt land söder om Sahara och använd samma liknelse. Frågan är om inte kung Leopold skulle tycka att det var för grovt?
Jag anser inte att man ska slänga sig med ordet ”russofobi” lättvindigt i dessa tider. Det används regelbundet i ryska trollfabriker för att förvilla och i slutändan relativisera Putins illdåd. Men om detta inte är rasism – då vet jag inte vad rasism är. Medan varenda stavelse som skrivs om kriget här i Aftonbladet kultur hårdgranskas låter DN kultur en sådan text slinka igenom. Så tänker jag buttert tills jag ser en sak i slutet: Zabuzjkos essä har tidigare publicerats i Times Literary Supplement. Björn Wiman, Åsa Beckman, Malin Ullgren och Jonas Thente har alltså läst den och tänkt: det här är ett viktigt bidrag till den svenska debatten, den översätter vi.
Tänk om vi i stället för den här smörjan kunde ha en riktig debatt om den ryska kulturen. Kanske kunde vi då diskutera den bortglömda ryska frihetstraditionen, med rötter ända ner i folkförsamlingarna i Novgorod på 1300-talet. Ett tänkande som i många avseenden representerat mänskligare värden än det västeuropeiska. Det är en frihetstradition ur vilket det stiger ett vrål – från Kropotkins skrifter till Arkadij Babtjenkos krigsskildringar – över världens alla satans mördare: som förslavar, plundrar och våldtar. Kanske kunde vi då få syn på att få kulturer har så blanka vapen att vända mot de egna härskarna.
