Dansande män med smink
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-08-27
Festivaler utvecklar gärna särskilda favoriter och till Göteborgs Dans och Teaterfestival har den belgiska gruppen Les Ballets C de la B återkommit inte mindre än fem gånger. I år firar man detta förhållande med tre föreställningar, Lisi Estaras, Out of Context och Gardenia och med lika många dokumentärfilmer om gruppen som samtliga har visats för en entusiastisk festivalpublik.
Les Ballets C de la B är stora favoriter, inte bara i Göteborg, och turnerar ihärdigt sedan början av 90-talet över världen. Deras supervitala sceniska aktion i kombination med växlande, överraskande stoff har lett till framgången men gruppens grundare Alain Platel betonar i intervjuer det kollektiva i skapandet och hur det hela började som en hobby bland vänner.
I det senaste verket, Gardenia (premiär i juni), står inte dansare utan en annan vänkrets på scenen. Män med skilda yrken men med det gemensamt att de är transsexuella eller transvestiter och har kommit lite till åren. Vanessa Van Durme är den ståtliga centralfiguren vars historia berättas i sång, ord och dans, men hela föreställningen är framförallt en uppvisning i framställningskonster, elegant presenterad i stelnade snapshots och hektiska förvandlingsnummer. Vad kan inte lite (eller mycket) smink, bijouterier och klara färger göra, också för män kring de 60? Och hur kan inte ett ansikte förvandlas och liksom tändas upp inifrån av förväntan, lust eller sorg?
Jag har tidigare inte sett Les Ballets C de la B uppträda på en liten scen, men Pusterviksteatern bidrar här till att tona ned det showiga och ger Gardenia en intim kabaret-touch. Det är gay, queer och humor men likafullt en vemodig kabaret som lämnar avtryck från kroppens åldrande, sedan länge förlorad ungdom och stundande ridåfall.
Barbro Westling
