Han hade orsakat skandal också i dag

30 år efter Serge Gainsbourgs död är han älskad – och inte

Publicerad:
Uppdaterad:

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Serge Gainsbourg 1986, vid lanseringen av cigaretten Gitane blonde.
Foto: TT
Serge Gainsbourg 1986, vid lanseringen av cigaretten Gitane blonde.

KULTUR

Det är exakt trettio år sedan Serge Gainsbourg dog av en hjärtinfarkt, 62 år gammal, och i dag minns man honom i Frankrike som vi numera minns gamla hjältar: Med frågan ”hade han accepterats i dag?”.

Svaret är ganska enkelt i fallet Gainsbourg.

Stora delar av låtkatalogen, tv-framträdandena och kontroverserna hade förpassat honom till elefantkyrkogården av metoo-män som ingen längre bjuder in till talkshows.

Skillnaden är möjligen att fransmannens övertramp skedde publikt och ofta var mer eller mindre planerade: Den uppenbart berusade Gainsbourgs ”I want to fuck her” till en chockad Whitney Houston i direktsänd tv 1986 kanske något mindre genomtänkt än duetten Lemon incest två år tidigare med sin då tolvåriga dotter.

– Jag tycker mycket om låten än i dag, för min del var det så oskyldigt. Självklart leker han med provokationer, det var ju vad han gjorde. Jag skulle vilja sjunga in den igen, sa Charlotte Gainsbourg, själv framgångsrik artist och skådespelare, i fransk radio i morse.

”Kärleken som vi aldrig kommer att fullborda är den vackraste, den våldsammaste, den renaste, den mest berusande”.

Texten från Lemon Incest är förstås ännu mer gäckande i ljuset av den senaste tidens pedofilanklagelser inom den franska kultursfären, där författaren Gabriel Matzneff och den politiske filosofen Olivier Duhamel pekats ut som förövare.

Det Serge Gainsbourg gjorde underhållning av – och skandal med – i fransk tv förekom vid samma tidpunkt på flera håll i landets intellektuella kretsar. Låtar som Joanna om en (underförstått) svart tjock kvinna från New Orleans som kan dansa och vars diet består av bananer spelas däremot sällan på fransk radio.

Jätteframgången Je t’aime, moi non plus som Gainsbourg först spelade in med Brigitte Bardot 1967 förbjöds först på grund av det erotiska bakgrundsflämtandet och för att Bardot vid tidpunkten var gift på annat håll. Istället släppte han den i duo med Jane Birkin, mamma till Charlotte Gainsbourg, ett par år senare. Uttrycket, som ordagrant betyder ”jag älskar dig – inte jag heller”, används i dag för att beskriva röriga och dysfunktionella kärleksrelationer.

Vad finns då kvar av Gainsbourg bortom skandalerna och provokationerna?
Textgeniet och det allestädes närvarande musikaliska arvet förstås. Gainsbourg var först med att gifta samman den franska chanson-traditionen med 1900-talets rockmusik och än i dag har ingen gjort det med större framgång. Han var den förste franske rapparen, hävdar en vän med bakgrund inom landets hiphopscen.

Trettio år efter hans död har många fransmän en ambivalent hållning till en av landets största musikaliska ikoner.

Man älskar honom, man älskar honom inte heller.

Publicerad:

LÄS VIDARE

Kultur

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.