Högern och Breivik
Allt handlar om PR - att förpacka budskapet så det säljer
Att högerpolitik är en häpnadsväckande dålig strategi för att skapa ett fungerande samhälle är ingen nyhet för den som drabbas av konsekvenserna. Men det finns ett område där högern vida överglänser vänstern – PR.
PR handlar som bekant mindre om det faktiska innehållet och mer om att paketera det i en form som säljer. Det är därför övervakning rättfärdigas genom utsagor om trygghet, därför de som nedmonterar arbetsrätten kallar sig för ett arbetarparti, därför krig saluförs genom fredsretorik.
Allt sedan Anders Behring Breiviks massaker på norska socialdemokrater har PR-maskinen ökat produktionstakten. För att förflytta fokus från det besvärande faktum att terroristens föreställning om ett muslimskt och marxistiskt hot liknar deras egen, skyller högerdebattörer allt på feminismen och vänstern.
Om man ska tro på Axess-redaktören Johan Lundberg har såväl idéhistorikerna Pia Laskar och Edda Manga som aktivistnätverken Queerinstitutet och Allt åt alla mer gemensamt med Breivik än vad Sverigedemokraterna eller han själv har.
I veckan har Aftonbladets krönikör Johan Hakelius anslutit sig till tvärtomlogiken och menar att kulturkonservatismens tempelriddare i själva verket är kulturmarxist.
Resonemanget bygger han på en text om Valerie Solanas Scum-manifest som jag skrev i höstas, där jag hävdar att den förtrycktes motvåld inte går att jämställa med den härskandes våld. Det är ett påstående han menar skulle platsa i Breiviks manifest, eftersom också han upplever sig som förtryckt.
Vad Hakelius missar är att det finns vetenskapliga fält som studerar kvinnors, hbtq-personers och ickevitas underordning, medan fascismen kännetecknas av just det faktum att upplevelsen av underordning helt saknar verklighetsförankring.
I likhet med Malmöskytten Peter Mangs och Björn Söder bergs mördare Hampus Hellekant tillhör Breivik den mest priviligerade promillen av världens befolkning. Det våld som syftar till att bibehålla dessa vita västerländska mäns makt äger rum överallt hela tiden. Ofta utförs det av stater – läs oljekrig, tvångsdeporteringar och slöjförbud – ibland av privatpersoner. Ibland hävdar någon att en annan samhällsordning är möjlig – läs Solanas eller ovan nämnda nätverk och idéhistoriker – och blir genast stämplad som extremist.
Kapitalismen, rasismen och patriarkatet förenas av att de konstruerar grupper av människor som svaga och föraktar dem för deras svaghet. Det sker genom att de berövas tillgång till de
samhällsresurser de själva har producerat och genom en PR-maskin som framställer detta förfarande som helt naturligt. Men vi är många som inte tror på reklamen.
Vi har erfarenhet av förtrycket, teorier för att begripliggöra dess skepnader, drömmar om ett annat produktionssystem och strategier för att förverkliga det.
