Inte dina clowner
Damon Rasti svarar Martin Aagård om invandrarhumor: Fel, fel, fel – och fördomsfullt
Martin Aagård skriver om ”invandrarhumor” (Aftonbladet Kultur 13 feb). Han gör inga större försök att förklara vad begreppet invandrarhumor innebär eller vilka som definieras som invandrare. Men han gör det klart att bland andra Melodifestivalenaktuella Gina Dirawi – född och uppvuxen i Sverige – är en ”invandrarkomiker”. Man undrar stillsamt vad som krävs för att bara vara ”komiker” i dag? Tre generationer födda i Sverige? Eller kanske att hon heter Gina Dirawisson?
Sean Banan framställs av Aagård som någon sorts ny stjärnrepresentant för ”invandrarhumorn”. Trots att denna Kista-Markoolio främst använder låg humor som enbart vänder sig till barn och tonåringar, ska han alltså vara invandrarens representant i humor-Sverige. En pajas som visar rumpan på bästa sändningstid. ”Få saker kan punktera skräcken för invandring som ett par rejält tramsiga pruttskämt” tror Martin. Då vet vi hur vi blir av med Sverigedemokraterna 2014. Packa era saker och åk hem, Expo.
De rena faktafelen är det kanske mest tydliga problemet med Aagårds text. Att påstå att Shan Atci ”i dag är den störste stjärnan” visar en helt verklighetsfrånvänd bild av humorscenen som möjligen skulle ha kunnat appliceras 2002. I likhet med att påstå att Feven i dag är vår största hiphopstjärna. Atci tvingades att lämna strålkastarljuset för flera år sedan och lär i dag knappt kunna fylla en pub i Flen.
Det är även märkligt att Aagård påstår att Lasse Lindroth inte hade någon äkthets-legitimation för att skämta om invandrade svenskar. Det kan väl knappt ha undgått någon att Lindroth var född i Iran? Aagård lyfter i samma veva fram Peter Wahlbecks karaktär ”Dragan” som en viktig del av denna genre. En karaktär där Wahlbeck ger uttryck för alla sina fördomar på bekostnad av folkgrupper från Balkan. Tyckte folk med invandrarbakgrund verkligen att detta var humor? Eller var det snarare så att Aagård och hans polare tyckte att detta var hysteriskt kul i sina pojkrum?
Vidare är påståendet att komikern Soran Ismail drar vitsar om kurder ett förringande av en av Sveriges mer intelligenta komiker som snarare baserar sitt material på rasism och fördomar.
Med det slutar inte där. I texten påstås det att det behövs ett rasistiskt riksdagsparti för att invandrarhumor ska bli riktigt rolig. Hur man än försöker vrida och vända på denna tes kan man bara konstatera att Aagård återigen utgår från sitt etnocentriska perspektiv där ”invandrarkomikers” material är roligt beroende av om ”svensken” tycker att ämnet är aktuellt eller inte. Igenkänningshumor behöver inte påverkas av ett politiskt klimat. Skillnader mellan folkgrupper och överdrivna stereotyper har varit ett humorämne i årtusenden.
Slutklämmen är ändå det som oroar mig mest. ”Om svennarna skrattar åt dig så är de i alla fall inte rädda för dig. Och det är ju ett steg framåt”. Nej du Aagård. Det är ett rejält steg bakåt tillbaka till det 1900-tal där invandrare var lustiga figurer. Hottentotter och hovnarrar.
En stor del av integrationsproblematiken för folk med invandrarbakgrund är att bli accepterade på samma villkor som en etnisk svensk. En genväg (läs senväg) är att vara en pajas. Tokige Tarkan som skojar blir lättare accepterad. Han är ju harmlös. Att vara seriöse Serhan och faktiskt ha åsikter; då har du det tuffare. Komma hit och ställa krav, va?!
Att förenkla komiker med invandrarbakgrund samt enbart lyfta fram narrarna tenderar att minska chansen att publiken faktiskt skrattar med dem. En uppmuntran att låta folk skratta åt en, i stället för att komma åt källan till problemet, nämligen folks fördomar, torde vara något som Bert Karlsson förmodligen skulle ställa sig bakom.
Vore jag elak skulle jag föreslå ett nytt smeknamn till Martin Aagård; Aftonbladet-turken. Se så tokig han är med sin text. Om vi skrattar åt honom så är vi i alla fall inte rädda för hans fördomsfulla krönika. Och det är ju ett steg framåt.
Skribent och initiativtagare till projektet ”Inga invandrare?”
