Vi måste faktiskt få gå hem efter vår standup

Vi mår piss före, under och efter giget – varför ska vi behöva stanna kvar och umgås?

En grupp svenska komiker har enats om en ”code of conduct”, som i veckan presenterades på Karin Adelskölds (bilden) Instagram. Jonatan Unge skriver under på det mesta – men inte allt.

Kruxet med en ”code of conduct” är att dess innehåll mest består av självklarheter. Hos till exempel inkassoföretaget Intrum, första träffen på min googling av ”code of conduct”, förklaras det att: ”The Code of Conduct affirms our long-standing commitment to comply with laws and regulations.” Det är såklart jättebra men det är väl också det minsta man kan begära av Intrum, att de har ett långsiktigt åtagande att följa lagen. Att de ens tar upp något så självklart känns oroande.

Men vad som är självklart för en själv är ju förstås inte alltid självklart för andra och då är det kanske lika bra att ha det på pränt. Vilket är just vad några inom stand up-branschen nu har gjort.

I veckan presenterades, på komikern Karin Adelskölds instagram, ett dokument innehållande förhållningsregler för hur man ska uppföra sig inom stand up. Tydligen har mängder av olika komiker, experter och klubbägare bidragit till innehållet och sedan också gett det sin välsignelse.

När jag läste igenom det så kunde jag skriva under på det mesta som togs upp. Mycket var bara vanligt hyfs men det togs även upp sånt som är mer specifikt för just stand up. Som till exempel att man inte ska störa en komiker precis innan hen ska upp på scen genom att starta en diskussion om genus och att man bör undvika att hålla oändligt långa utläggningar om vad man själv anser är bra comedy. När jag däremot kom till punkten: ”Kom inte full/påverkad till giget”, så kände jag mig träffad.

Sedan tas det även upp att komiker inte ska häckla andra komiker. Att häckla varandra är ju ett stort inslag inom stand up och det som särskiljer den från andra humorgenrer men jag utgår ifrån att dokumentets författare bara menar att man inte ska mobba varandra.

Vad är poängen med att tvingas vara kvar i krogmiljö tillsammans med sina gelikar – en massa ångestfyllda uppmärksamhetshoror?

Min enda egentliga invändning mot dokument är att det försöker cementera en aspekt av branschen just jag personligen har väldigt svårt för.

En punkt lyder: ”Av kollegial respekt, stanna kvar så länge showen pågår om du har möjlighet, om inget annat är överenskommet eller klubben är tydlig med att det är okej att lämna tidigt”. Enligt någon oskriven, och numera skriven, regel så måste man se på allas uppträdanden, leverera en åsikt om deras senaste skämt för att sedan tvingas till häng backstage tills klockan är för mycket.

Själv mår jag alltid piss före och under ett gig. I nio fall av tio mår jag ännu sämre efter giget. Efteråt vill man helst bara låta sig slukas upp av jorden men det får man inte, på grund av krav på gemenskap och umgänge.

Varför detta sociala tvång? Vad är poängen med att tvingas vara kvar i krogmiljö tillsammans med sina gelikar – en massa ångestfyllda uppmärksamhetshoror? Det är förbannat påfrestande faktiskt och dessutom ganska konstigt. Man kan väl få gå hem när man är klar med sin uppgift?

Och det här med kollegial respekt, jag vet inte jag. Är någon man aldrig träffat tidigare verkligen ens kollega bara för att man står tillsammans i ett restaurangkök i Tidaholm väntande på att få gå upp och göra bort sig inför en betalande publik? Det sociala tvånget som finns inom branschen är orimligt och jag förstår inte varför detta dokument nu vill göra det till lag.

Jag tror att många av de missförhållanden inom branschen som dokumentet säger sig vilja få bukt med hade undvikits om alla bara gick hem till sitt.

Kultur

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.