Experterna får för lite tid i ”Sveriges historia”
Eftersnacket med Cecilia Düringer ger plats åt arkeologer och historiker
Att SVT:s ”Historien om Sverige” skulle bli en snackis var en lågoddsare. En dryg miljon såg det första avsnittet och kultursidorna har recenserat. Det smällde direkt i debattens sarger efter att dna-arkeologer berättat att de första människorna som efter istiden vandrade in på landmassan som sen blev Sverige hade blå ögon – och mörk hud.
För att ge ännu en kort recension är jag efter två avsnitt försiktigt positiv. Jag gillar hur man gett kött och blod till arkeologiska fynd som Österödskvinnan och Granhammarsmannen, uppskattar de kvalificerade gissningarna om hur offerriter kan ha sett ut i förhistorisk tid, och tycker att Simon J Berger har hittat en fin ton som ciceron. Men som andra har påpekat är det frustrerande att de talrikt förekommande experterna i serien får säga så lite. Ofta blir det bara någon mening eller två, dessutom på en rätt grundläggande kunskapsnivå, innan vi får ännu en drönarbild över nåt stenigt landskap till pampig musik.
Desto gladare är jag då över det uppföljande studiosamtal som sänds efter varje avsnitt, ”Historiskt eftersnack”. Cecilia Düringer – lärare, programledare för podden P3 Historia och På spåret-vinnare – kan ha fötts till just detta: att leda 30 minuter i public service där hon samtalar med de arkeologer och historiker som fick för lite utrymme i det avsnitt som nyss visades. Här finns det plats för följdfrågor och utläggningar, som om ullens höga värde under bronsåldern, eller vad skillnaden är mellan en gravskändning och en utgrävning.
Programmen verkar dessutom spelas in eftersom vilket gör att de kan fånga upp kritik. Efter det första avsnittet reagerade Nils Harnesk, arkeolog vid Norrbottens museum, på hur lite norra Sverige hade nämnts, vilket i avsnitt två togs upp till en kort diskussion (Harnesk fick rätt) och ett löfte om mer Norrland framöver. Det ger satsningen en lyhörd och inbjudande ton, och bär också syn för sägen om hur historia är ett ämne där perspektiv och utgångspunkter alltid kan diskuteras.
Det enda som inte andas självförtroende i denna produktion är den ”representant för tittarna” som också sitter med i samtalen. Det har hittills varit komikern Emma Molin och frilansjournalisten Nanna Olasdotter Hallberg, och ingen skugga över just dem – men de har inte behövts. Tittarnas representant är Cecilia Düringer, och de enda man vill lyssna på är experterna. De har hittills varit kunniga, pedagogiska och i några fall rakt av karismatiska (jag hoppas att P1:s Sommar-redaktion noterar namn här, till exempel Liv Nilsson-Stutz).
Nästa gång är det dags för vikingar. Det blir kul!
