Min allergi: Enkla jobb
Aftonbladets redaktion stör sig på saker under sommaren
Överallt jagar man efter denna heliga graal men ingen har hittills kunnat precisera vad ett enkelt jobb är. Lagerarbetare var på förslag men begravdes i skrattsalvor från allt annat än enkla lagerarbetare. Tropisk hetta pressar ut de sista svettdropparna ur mig där jag vandrar på en marknad i Bangkok och kroppen skriker efter salt eller socker.
Precis då får jag syn på ett stånd som säljer tunna crêpes som man fyller med skivad frukt. Kön ringlar lång framför disken och jag vänder mig spontant till den kvinna som står och vänder pannkakorna. Men kvinnan skakar irriterat på huvudet och pekar på en annan kvinna som sitter i hörnet av serveringen, tar emot beställningar och delar ut könummer. Punkt. Där slutar hennes ansvar. Hon steker inga crêpes.
En yngling har fått uppgiften att hälla upp läsk och det är det enda han gör. Ytterligare en yngling skivar bananerna. Under tiden kön växer står den ensamma stackaren och steker en pannkaka i taget. Var och en av de inblandade har ett enkelt och lågbetalt jobb. För mitt inre öga ser jag svensk kafépersonal som tar emot beställningar, fixar kaffe, grillar mackor och städar upp.
Svensk arbetskraft är en av världens mest högproduktiva och mest sjukskrivna, jag tror det hänger ihop. Men tack vare vår höga produktivitet har vi råd med generell välfärd. Så var någonstans i detta får vi in enkla jobb? Ska vi sänka produktiviteten och avstå från generell välfärd? Det är säkert vad borgarna vill: fler lågavlönade och mindre välfärd. Själv får jag kliande utslag.
