Regeringsrevolution om hemlig avlyssning
Ska vi bara lita på att makten har rent mjöl i påsen?
Regeringsförslaget om att tillåta ”hemlig dataavläsning” har tidigare sågats av bland andra Journalistförbundet, Sveriges Radios vd Cilla Benkö , undertecknad och andra.
Kritiken gick ut på att det kan påverka källskyddet och möjligheterna för medier att arbeta fritt. Tyvärr åstadkom den inte mycket mer än att regeringen bedyrade att det inte finns några problem. Andra remissinstanser och intresseorganisationers invändningar bemöttes på ungefär samma sätt.
En regering och stat som ska visa handlingskraft mot kriminella kan inte låta sig störas. Det märks också när inrikesminister Mikael Damberg (S) medverkar i Aftonbladets Krim-podd.
Damberg berättar om den succé alla nya ingripande åtgärder kommer att leda till. Regeringen har gjort ”närmast revolution när det gäller hemliga tvångsmedel”, säger inrikesministern och fortsätter: ”Vi har gjort det enklare att besluta om hemlig avlyssning. Vi har dessutom tillåtit signalspaning under förundersökningsfasen vilket kan vara väldigt viktigt. Och dessutom ett helt nytt tvångsmedel som jag tror blir en game changer i svensk kriminalpolitik, nämligen hemlig dataavläsning.”
Övervakningssamhället går från dystopi till framtidsvision. Och har man börjat inskränka friheter vill man sällan sluta. Kontroll känns skönt, mycket vill ha mer. Särskilt när opinionen inte protesterar.
Staten ska alltså vara misstänksam – men medborgaren godtrogen.
Därför meddelar Mikael Damberg också att han vill att det ska bli lättare att avlyssna fler appar, som Messenger och Signal. Han har dessutom tillsatt en ny utredning för att se om det går att få till väsentligt mycket mer avlyssning. Och även om kommittédirektivet inte är formulerat så öppnar inrikesministerns svar på Aftonbladets fråga för att detta kan bli aktuellt också utan brottsmisstanke.
Han bedyrar hela tiden att det kommer att vara rättssäkert och inte drabba någon annan än de kriminella.
Dåså?
Staten ska alltså vara misstänksam – men medborgaren godtrogen.
Den som var orolig tidigare, antingen för journalisters möjligheter att garantera källskyddet, eller för personlig integritet i allmänhet, har all anledning att frukta politikernas entusiasm. Hur dessa tvångsmedel, dessa ”game changers”, kommer att påverka oss i praktiken och exakt vilka konsekvenser det får återstår att se.
Regeringen vidtar en lång rad integritetskränkande åtgärder, motiverade enbart av principen att det som är bra för brottsbekämpningen automatiskt är rätt. Nästan ingen – från vänster till höger – säger emot.
Vad är det som gör oss trygga i att de myndigheter som nu i hemlighet installerar avlyssnande mjuk- och hårdvara i privata datorer och mobiltelefoner kommer att hantera den information de samlar in korrekt?
Den demokratiska – och journalistiska – impulsen måste vara att fråga sig varför vi ska lita på att makthavare och myndigheter har rent mjöl i påsen.
