Det fria ordet är viktigt – men sponsen också
På de fina mediekonferenserna är det lätt att få en mental whiplashskada
Det är kul med journalister för vi kan verkligen vara otroligt självgoda. Det spelar ingen roll om vi skriver om Tiktok, reality-tv, hockey eller gängkriminalitet, när vi samlas i grupp hyllar vi alltid varandra med ord som Demokrati, Pressfrihet, Granskning av Makten och Det Fria Ordet.
Förra veckan var jag på två tillställningar där krocken mellan denna självbild och verkligheten blev så brutal att jag ännu inte riktigt hämtat mig.
Det första tillfället var Dagens Industri och Dagens Medias flådiga konferens ”Media Summit” på Grand Hotel i Stockholm. På plats fanns många av landets tyngsta mediechefer och publicister. Dagens huvudsponsor var, pikant nog, världens mäktigaste företag, Google.
Jag säger pikant, eftersom ett av de största hoten mot just den fria journalistiken är techjättarnas dominans, där monopol och algoritmer både hotar mediernas annonsaffär och i förlängningen demokratin. Det är bara några veckor sedan 32 europeiska mediehus (däribland Schibsted, som äger Aftonbladet) stämde Google, för att bara nämna ett exempel i raden.
Om detta hördes dock mycket litet under dagen. Någon enstaka fråga lobbades till Bonnier News-vd:n Anders Eriksson, men strax därpå fick publiken lyssna till ett inslag som i varje anständig tidning skulle ha varit annonsmärkt, då Googles Nordenchef och en Bonnierdirektör förklarade hur otroligt bra företagens mycket nära samarbete fungerar. Inga intressekonflikter eller motsättningar fanns mellan medierna och deras dödgrävare, tillika världens mäktigaste monopolist. Vilken tur!
Konferensen avslutades med en panel där två av landets ledande publicister, DN:s Peter Wolodarski och Aftonbladets Lena K Samuelsson skulle diskutera journalistikens utmaningar i en polariserad tid, typ. Inget fel på ämnet, det märkliga var att en näringslivslobbyist hade slängts in i panelen, nämligen den tidigare ledarskribenten, ålfiskande och avgångne före detta moderata statssekreteraren och numera Timbro-chefen PM Nilsson. Va?
Nästa dag var det dags för Årets dagstidning, där några av branschens finaste priser för god journalistik delas ut. Det hela arrangerades av Tidningsutgivarna (TU), och från scenen hördes de vanliga högstämda fraserna om farorna med fake news. Strax efter dessa allvarsord rullade en film i gång på salens storbildsskärm. Rena Nyheter, stod det. Avsändare var konspirationssajten Epoch Times, som gjort sig kända för att sprida desinformation. Och det får man verkligen säga att de lyckades med!
En del i journalistikens uppdrag är att granska makthavare som inte klarar att hålla rågången mot lobbyister, konspirationsteorier och dolda företagsintressen. Ibland är det verkligen tur att vi själva slipper genomlysas på samma sätt. Hur skulle mediebranschen annars klara att fixa spons till nästa konferens?
