Regeringens slag mot Röda korset
Dan Josefsson om nya terrorlagen: Kriminaliserar humanitärt bistånd – och öppnar för massavlyssning
I Sverige är det förbjudet att ge pengar eller andra bidrag till en terroristorganisation, om syftet med gåvan är att bidra till terrorbrott. Humanitär hjälp, till exempel mediciner och filtar, är det dock tillåtet att ge även till terrororganisationer. Men snart kan det vara slut med det.
I juni föreslog nämligen en statlig utredning att den så kallade finansieringslagen ska skärpas mycket radikalt. I dagarna gick regeringen på utredningens linje och deklarerade att man vill kriminalisera givandet av alla sorters gåvor till terroristorganisationer, oavsett syftet med gåvan. Förbudet ska även gälla alla sorters gåvor till enskilda personer, om givaren har skäl att tro att mottagaren ”begår, försöker begå, förbereder eller medverkar till” terroristverksamhet.
Det här förslaget är mer dramatiskt än man kanske kan tro.
Ända sedan världens länder på allvar började lagstifta mot ”terrorister” på 1970-talet har det varit notoriskt svårt att enas om vad en terroristorganisation är för något. Den enes terrorister är oftast den andres frihetskämpar.
Hur svårt det problemet är att lösa demonstrerades i regeringens förslag till vår nuvarande terroristbrottslag, som dåvarande justitieministern Thomas Bodström lade fram 2002. Där var definitionen av ”terrorism” så luddig att regeringen för säkerhets skull påpekade att man inte ville terroriststämpla ”de handlingar som utfördes av motståndsrörelserna i de länder som var ockuperade av Nazityskland under det andra världskriget”, och inte heller ”handlingar som begås av motståndsrörelser som i diktatoriska eller totalitära stater eller styrelseskick arbetar för införande eller återupprättande av ett demokratiskt samhällskick” (Prop. 2002/03:38).
Vad som är terrorism avgörs alltså inte av vilka handlingar ”terroristerna” faktiskt gör sig skyldiga till, utan av vilka värderingar och mål den potentiella terroristgruppen anses ha.
I veckan kritiserade Högsta domstolens lagråd regeringens förslag utifrån just denna gränsdragningsproblematik. Med snudd på raljanta formuleringar skriver man att förslaget kan göra det olagligt för invandrare i Sverige att skicka pengar till fattiga släktingar i det forna hemlandet. Om släktingarna råkar vara engagerade i en väpnad kamp mot exempelvis en ockupationsmakt och av motståndarsidan (och eventuellt också av omvärlden) kallas terrorister, så kommer det enligt lagrådet inte spela någon roll om släktingarna bevisligen bara köper mat för pengarna. Gåvan ska ändå räknas som finansiering av terrorism och givaren riskera två års fängelse.
Röda korset påpekar i sitt remissyttrande att om den föreslagna lagen funnits på 1980-talet så hade det varit kriminellt att ge ekonomiskt stöd till ANC i Sydafrika. Lagförslagen kan alltså göra det betydligt svårare för framtidens versioner av Nelson Mandela att slåss för demokratisk utveckling och minoriteters rättigheter. Den invändningen kan man tycka att en socialdemokratisk regering skulle begrunda noga.
Röda korset pekar också på de problem vi har att definiera vem som är terrorist. PKK är klassad som en terroristorganisation, men får ändå stöd av USA i den gemensamma kampen mot IS. Peshmerga är inte klassad som terroristorganisation, och får utbildning av Sverige. Om det är lagligt att stödja en viss organisation eller inte kan alltså bero på vilken sida de slåss för i ett krig.
Problemen med regeringens förslag slutar dock inte där. I en nyligen publicerad rapport varnar Internationella Rödakorskommittén för att en kriminalisering av alla typer av stöd till ”terrorister”, oavsett stödets syfte, faktiskt hotar de humanitära hjälporganisationernas arbete i hela världen.
Röda korsets uppgift är att opartiskt hjälpa krigets offer. Man utbildar beväpnade grupper på alla sidor i konflikter, inklusive sådana som är terroristklassade, i humanitär rätt, första hjälpen och krigs-kirurgi. Man bistår flyktingar i stor skala, även när det bland flyktingarna finns medlemmar i terroristklassade organisationer. Ibland måste man använda en terroristorganisation som mellanhand för att nå fram med till exempel barnskor och vaccin till människor i områden som kontrolleras av terroristorgansationen. Alla dessa aktiviteter kan nu bli olagliga.
Det finns i lagförslaget inga undantag för humanitära organisationer, och i sin remiss till lagrådet skriver regeringen uttryckligen att man inte vill se några sådana undantag. Röda korsets hela kärnverksamhet riskerar därmed att kriminaliseras.
Som om inte allt detta vore nog öppnar lagförslaget för massövervakning. Enligt förslaget ska den som ger bidrag till faktisk terrorverksamhet riskera två års fängelse. Men den som bara skickar matkassar till en släkting som är medlem i en terrororganisation ska märkligt nog riskera samma straff, trots att straffvärdet rimligen borde vara lägre för den handlingen. Advokatsamfundet misstänker därför i sitt remissvar, att regeringen drämt till med två års fängelse oavsett brottets art därför att polisen inte får avlyssna telefoner om straffvärdet är lägre än två års fängelse. Syftet kan alltså vara att ge polisen och säkerhetspolisen laglig möjlighet att avlyssna så många som möjligt.
Edward Snowden säger i en intervju med Dagens Nyheter (6 nov) att amerikanska NSA avlyssnat Angela Merkels mobil och att deras brittiska samarbetspartner GCHQ avlyssnat Amnesty helt enkelt ”därför att de kan göra det”. Frågan är hur många som kommer att kunna avlyssnas tack vare den nya lagen. Människor som skickar pengar till anhöriga i utlandet, och de stora humanitära organisationerna – alla kan de misstänkas för att finansiera mottagare som ”begår, försöker begå, förbereder eller medverkar till” terroristbrott –och då får de avlyssnas. Om misstankarna sedan inte håller för åtal så kan avlyssningen ändå inte göras ogjord.
Hur kommer det sig att Sveriges regering plötsligt vill kriminalisera humanitärt bistånd till krigsoffer och möjliggöra massavlyssning av människor som bevisligen inte själva är inblandade i någon terroristverksamhet?
Sanningen är att initiativet till lagändringen inte ursprungligen kommer från Svenska regeringen utan från en närmast okänd organisation som heter Financial Action Task Force, förkortat FATF. Den bildades 1989 i syfte att samordna olika länders lagstiftningar mot ekonomisk brottslighet och penningtvätt. Sverige var medlem från start. Länge hade FATF ingenting med terrorismbekämpning att göra, men kort efter terrorattackerna mot World Trade Center och Pentagon den 11 september 2001 utnyttjade Bush det upphetsade läget till att utöka FATF:s befogenheter. Han skickade ett brev till EU:s dåvarande ordförande Romano Prodi med en lista på 40 önskemål om hur EU kunde bistå USA i det så kallade kriget mot terrorismen. Ett av önskemålen var att FATF även skulle verka för att strypa finansieringen av terrorism. EU sa ja.
Sedan dess har FATF kommit med långa rader av krav på hur medlemsländerna ska skärpa sina terroristlagar. 2006 kom representanter för FATF på besök till Sverige för att kontrollera att vi följt alla rekommendationer. Det hade vi i stor utsträckning gjort, Sverige fick beröm. Men FATF krävde en dramatisk skärpning av finansieringslagen, så att alla gåvor till ”terrorister” blir kriminella även när givaren saknar brottsligt uppsåt.
Lagändringens syfte är alltså att tillfredsställa FATF. Sommar 2016 kommer FATF tillbaka till Sverige för en ny kontrollrunda. Då vill regeringen att den nya lagen ska ha trätt i kraft.
Högsta domstolens nya ordförande Stefan Lindskog varnade nyligen i Ekots lördagsintervju för att regeringen straffbelägger handlingar som ligger mycket långt bort från den faktiskt kriminella handlingen – alltså själva terroristbrottet. På frågan om han håller med kritiker som tycker att vi snarast är på väg att kriminalisera människors tankar, ideologier och föreställningar svarade han: ”Ja, det ligger absolut någonting i det.”
Stefan Lindskog påpekade också hur viktigt det är att lagändringar som innebär kriminalisering och ingripanden i människors liv tas fram med stor eftertanke. Regeringen går åt motsatt håll. Efter senaste terrordådet i Paris skyndade man på arbetet med den nya lagen lite extra. Propositionen ska nu läggas fram redan före jul och är tänkt att klubbas i riksdagen redan i början av nästa år. Det är som att man stolt skyltar med sitt ointresse för besinning och eftertanke. Frågan är vem som kan känna sig tryggare med politiker som fungerar så.
