”Vissa tycker nog att jag är galen”
Mons Kallentoft är besatt av den lyxiga maten, resorna och vinet
FÖRFATTARINTERVJU. Han har ätit torkad hästpenis och rest över kontinenter för att hitta världens bästa sushi.
Nu skriver deckarförfattaren Mons Kallentoft om sin matpassion och om att vara nära döden.
”Food junkie – en gastroknarkares trippar och hemligheter” är en djupdykning i lyxig mat världen över. Men också en berättelse om rastlöshet, familjetrauman – och en dramatisk sjukhusvistelse.
Kunde ha dött
Den självupplevda boken tar sin början med att Mons Kallentoft fördes akut till intensivvård. Ett par dygn svävade han mellan liv och död. Ett år efteråt vet han fortfarande inte om det var en blodförgiftning eller ett virus han drabbades av.
– Just då vägrade jag inse att jag kunde ha dött, det kom sedan. Man danas av sådant också, lär sig att livet är en tunn linje där vad som helst kan hända. Det är jävligt skrämmande. Jag försöker vara glad för det jag har och inte ta något för givet.
Vi ses i hans och familjens etagelägenhet mitt i Stockholm. Här finns äkta konst i form av tavlor, fotografier och statyer, och exklusiva möbler. De många vinflaskorna skvallrar om Mons Kallentofts stora passion: vin och mat. (Men han äter även köpta muffins från 7-Eleven – det har jag kollat i förväg.)
”Mat är en besatthet”
Som titeln avslöjar beskriver boken långväga resor för att hitta de mest välsmakande råvarorna och de finaste vinerna. Många gånger har han rest ensam, iväg från familjen, för sina matexcesser.
Mons Kallentoft har njutit kaviar i Spanien, sushi i Tokyo och kött i New York. Och får aldrig nog.
– Mat är en besatthet, absolut. Jag har älskat krogmiljön sedan jag flyttade till Stockholm som 20-åring. Att äta något som duktiga krögare skapat och låta tiden försvinna ... Det kan göra mig helt lycklig.
Förövaren lever inte längre
– Samtidigt har jag en rastlöshet inom mig, som är kopplad till ett mörker.
Det mörkret skriver han också om. Framför allt handlar det om att hans mamma utsattes för sexuella övergrepp av sin styvfar, Mons ”morfar”, när hon var liten flicka. Mons Kallentoft började ana det ganska tidigt, men först på senare tid har han kunnat prata med henne om det. Gärningsmannen lever inte längre, och mamman har fått se det han skrivit.
En omedveten flykt
– Det tog lång tid för mig att närma mig övergreppen, trots att de påverkat mitt liv mycket. Skammen, rädslan och smärtan ska förpassas dit den hör hemma: hos förövaren. Maten och resandet har varit en ganska omedveten flykt, en längtan till det ljusa i livet.
Har du dåligt samvete över resandet och ätandet någon gång?
– Ja visst. Dels för att jag lämnat familjen, dels för att jag ibland spenderat sinnessjuka summor på krogar. Men samtidigt – alla behöver inte vilja vara som bilden av medelkassen med villa, Volvo och vovve. Jag har aldrig ägt en bil eller en sommarstuga, jag vill lägga pengar på upplevelser i stället.
Vad är det konstigaste du ätit?
– Det är nog torkad hästpenis, i Kina. Det var som en gråbrun soppa.
Inte ett varumärke
Det godaste då? Jo, kaviar och tryffel. Och det dyraste har varit måltider där vinpriserna rusat i väg – då har notan gått på över 20 000 kronor per person.
– Vissa tycker nog att jag är helt galen när de läser boken, men det kan man inte bry sig om som författare. Jag tänker inte på mig själv som ett varumärke, som en del kollegor gör.
Vet mer
Namn: Mons Kallentoft.
Ålder: 44 år.
Yrke: Författare.
Familj: Hustrun Karolina, barnen Karla, 9 år, Nick, 7 år.
Bakgrund: Har bland annat arbetat som bonddräng, kypare och copy‧writer. Bokdebuterade med ”Pesetas” år 2000. Har skrivit romaner och en reportagebok, nått stora framgångar med sina deckare om Linköpingspolisen Malin Fors. Hans böcker finns nu på 28 språk.
Bostad: Lägenhet i centrala Stockholm.
Aktuell: Med ”Food junkie” (Forum).
Favoritförfattare: Cormac McCarthy, F Scott Fitzgerald.
Läser just nu: ”Canada” av Richard Ford.
