Alan Banks löser mord
Den här deckaren är ett hopp tillbaka i tiden i Robinsons produktion – den utkom nämligen redan 1997, men översattes inte till svenska förrän långt senare. På vissa sätt är storyn daterad: Kommissarie Banks överväger allvarligt att köpa sex (!) och ecstasy är innepartydrogen.
Och det känns förstås lite konstigt att han fortfarande är gift med Sandra, för alla oss som följt Banks i senare böcker.
Men felet är inte året, utan att intrigen inte är tillräckligt engagerande: Mordoffret är en rasist som läsaren aldrig fått lära känna. Utredningen hackar för mycket hit och dit. Och det spretar mer än vanligt mellan spänningsintrigen och Banks privatliv.
Ändå är boken okej, eftersom Robinson skriver bra och hans huvudperson är intressant. Dessutom är ju debatten om rasism och hatbrott tyvärr ständigt aktuell.
