Rappt om hip gangster
Gucci Manes självbiografi ger en unik inblick i livet bakom rimmen
”Jag sa det jag menade och menade det jag sa, det kallas autenticitet”, sammanfattar Gucci Mane i slutet av sin nya självbiografi, The autobiography of Gucci Mane (Simon & Schuster). Gudfadern av trap, The East Atlanta Santa, Trap God. Kärt barn har många namn och Gucci Manes rykte som memevänlig gangster har ofta överskuggat hans inflytande på Atlantasoundet som format de senaste årens mest populära hiphop.
Förutom att själv vara en grovjobbande rappare blev Gucci inofficiell A&R inom Atlantas hiphopscen. Artister som Migos, Young Thug, Waka Flocka Flame, Nicki Minaj och producenter som Mike Will Made it, Zaytoven, och Metro Boomin kan tacka Gucci Mane för en stor del av sin framgång.
För Gucci följs varje hit av beef, skivbolagsstrul och en ny fängelsevistelse. Ena stunden bränner han hundratusentals dollar på knark, prostituerade och spel i Las Vegas. Kort därefter ligger han vaken i sin cell och lyssnar på hur andra fångar slipar hemgjorda knivar och ber till Gud att de inte är ämnade för honom.
Biografin ger en unik inblick i livet bakom Guccis lekfulla rim. Uppväxten i ett segregerat område med en frånvarande bedragare till far och en dubbeljobbande mor gav Gucci fritid att sälja knark vid den närliggande bensinstationen. Langar-livet gav grov PTSD som Gucci självmedicinerar med hostmedicingroggen ”Lean”.
Medförfattaren, journalisten Neil Martinez-Belkin, har tagit till vara på alla detaljer. Som när Gucci åtalats för mord och kör hem till Atlanta för att överlämna sig: ”först stannade vi i New Jersey för att plocka upp gräs och äta White Castle-burgare. Det var första gången jag åt White Castle.”
