Alla älskar entreprenören
KARIN MAGNUSSON om 2000-talets stora stjärna
?Entreprenören är lika mycket stjärna på 2000-talet som grungaren var på 90-talet, bodybuildern på 80-talet och mysbrallan på 70-talet. I prestationssamhället är entreprenören den absoluta motsatsen till den som drönar runt, sparkar i gruset och väntar på bidrag. Inte konstigt att både högern och vänstern slåss om dem. Jobb skapar de ju också.
I ett stort porträtt i Dagens Nyheter berättar Linda Skugge, ny krönikör på Svenska Dagbladets näringslivssidor, att som entreprenör blir man ”glad, pigg och full av energi och liv. Det är som att vara sexton år och nykär”. Sant för vissa egenföretagare möjligen. Om man bortser från dem som ofrivilligt körts ut i F-skatteträsket, på grund av utlasningsregler och nedskärningar av fasta jobb till förmån för mer lätthanterliga och kravlösa projektanställda.
Entreprenörismen är en livsstil. Har man inget företag bör man åtminstone se sin familj som ett bolag. I nya tidningen Passion for business presenteras en efter en av dessa affärslivets Sarah Connors. Glöm downshifting och lata lattes på stan. Den kvinnliga entreprenören är superkvinnan 3.0 som gjort slut med det dåliga samvetet, som sagt bye-bye till de feminina omsorgsplikterna och i stället köper allt; middag, städhjälp, privat sjukvård och trädgårdshjälp. En Do it your self-kulturens deluxeversion. Frågar ingen om lov, behöver ingen, bara en ny miljövänlig Toyota Prius. Det coola med Passion for business-kvinnan är att det är en kvinna med anspråk på offentligheten, som rör sig fritt med bara sin laptop som sällskap. Det mossiga är att det är samma typ av krampaktig iscensättning av statusjaget som old-school-affärsmagasinen ägnade sig åt, de som riktade sig till originalentreprenörerna. Männen.
Just ja, enligt en rapport från Svenska filminstitutet föreslås att den svenska filmkrisen ska lösas med att filmarna ska bli bättre på – ta-da! – entreprenörskap. Huruvida det påverkar den konstnärliga kvaliteten till det bättre är ännu oklart.
