Osmaklig slaktfest
Petter Larsson
om drömmen om ett
vargskinn på väggen
Jägare A berättar stolt om hur hon fällde 38-kilostiken och poserar med den döda vargen i knät – den första skjutna i Örebro län på 152 år. Jägare M böjer upp en annan död vargs mun, så man kan plåta huggtänderna i närbild.
Ja, om någon ännu tror att vargjägarna är djurälskande frilufsare som med sorg i hjärtat plikttroget och oavlönat uppfyller riksdagens beslut om vargstammens storlek, så kan de slänga ett öga på Jägareförbundets tidning Svensk Jakts hemsida. Här firas de modigas triumf, smolkad bara av att de 3 000 jägarna endast fick döda futtiga 20 vargar – vilket fått många att bojkotta jakten.
Att fira en seger, att stoltsera med en farlig fiendes huvud, är kanske mänskligt. Men här firas en slakt. Det är det som skrämmer mig mest: njutningen, stoltheten, drömmen om ett vargskinn på väggen.
Tidningen själv är inte oskyldig. Man utlovar varsin fin jägarpresent åt de tre snabbast inskickade bilderna från jakten.
