Fotomodell – glamouröst för ett ytterst fåtal
Tänk dig en arbetsplats där barn jobbar i tolvtimmarsskift, där sextrakasserier är vardag, där du blir blåst på lönen och när som helst kan få sparken.
Nej, jag pratar inte om taiwanesiska sneakersfabriker. Utan om den bransch som TV3 gör sitt bästa för att framställa som glamourös i Top Model Sverige (i kväll, kl 20:00).
Här bor deltagarna i en lyxkåk i Beverly Hills, med pool, elva tv-apparater och en superstylist som springer runt och vrålar ”puzz puzz mina girlz”. Medan programledaren Izabella Scorupco, själv exmodell, leende mumlar att branschen kan vara lite tuff.
Varför inte säga som det är, Iza?
Varför inte berätta att de flesta modeller aldrig blir berömda och rika, och inte ens får betalt för att pinna nedför catwalken?
Vinnaren i Top Model Sverige utlovas kontrakt med agenturen Next, som häromåret stämdes av tre modeller i New York för att ha stulit 5 miljoner kronor av deras inkomster. På modeveckorna är det inte ovanligt att få betalt i kläder, alltså trikåtoppar, i stället för en hederlig lön. Att pryda omslaget på tjusiga Vogue-magasin ger i stort sett inga pengar alls.
Enligt nystartade organisationen The Model Alliance, en sorts fotomodell-fackförening i USA, utsätts tjejer i yrket regelbundet för sexinviter från manliga fotografer. Många tvingas posera nakna framför kameran och byta om inför hela teamet mot sin vilja.
Det är arbetsvillkor som de flesta vuxna människor skulle vägra ställa upp på.
Men grejen är att modellerna inte är vuxna.
Det kritiserade programmet Mammor och minimodeller känns rätt oförargligt vid tanken på att de flesta av våra hyllade supermodeller i dag upptäcktes innan de fått sin första mens. Svenska agenturer som Mikas skriver helt öppet på sin hemsida att de letar efter 13-åringar.
Att fattiga familjer i öst hoppfullt skickar i väg sina långbenta döttrar är begripligt men tragiskt – förra veckan visade SVT Dox den rörande dokumentären Girl Model, om beautybranschens fula baksida (den finns nu att se på SVT Play). Här blev ryska Nadja sänd till Tokyo med ett slavkontrakt: ökar hennes midjemått med en centimeter blir det raka vägen hem till Novosibirsk igen. Utan ett öre på fickan.
Nadja får återvända skuldsatt – och hungrig – till sin hemby igen.
De flesta skulle nog avstå från att köpa mattor som knutits av indiska småpojkar. Är det inte dags att bojkotta de glossy modemagasinen också?
