Den demoniska, besatta kvinnan
Maryse Condé återvänder till bekanta platser men har varit bättre
Publicerad 2017-08-05
I den för tre år sedan utgivna självbiografin Livet utan masker framgick med all önskvärd tydlighet att få romaner kan överträffa Maryse Condés eget dramatiska liv. Rimligen har episoder och erfarenheter ur hennes liv i sin tur fått ge liv åt flera av hennes romaner. Så även i den till svenska senaste översatta, Célanire, som tilldrar sig de första åren av 1900-talet. Platserna tangerar Condés egna: Elfenbenskusten, Cayenne, Guadeloupe. Handlingen kretsar kring titelpersonen, en kvinna som av många ses som en ond ande, men vars karisma förför både män och kvinnor.
Célanires härkomst är höljd i dunkel, hon söker själv sina biologiska föräldrar, men allra mest är det andra som vill utröna varifrån denna demoniska varelse kommer ifrån. Som ofta i Condés romaner får vi koloniernas perspektiv på de vitas, här de franska kolonisatörernas, förtryck. Samtidigt ser Condé till att inte göra skildringarna svartvita. Konflikterna mellan folk från olika platser, med varierande mörka hudfärger och skiftande social tillhörighet är ett större problem än kolonisatörerna.
Romanen kan beskrivas som en inverterad pikaresk. Célanire själv får sällan ordet. I stället är det människor runt omkring henne som försöker driva handlingen framåt mot hennes gåtfulla ursprung. Det handlar om offer av nyfödda, blodiga offer enligt lokala traditioner. Döden drabbar även vuxna, inte sällan är erotiken en av dess orsaker.
Romanen berättar hellre än gestaltar. Den är slarvigt komponerad. Den tycks skriven med vänster hand. En del kan nog skyllas på översättningen, där stilnivåer blandas till synes på en höft. Berättarperspektivet är nyckfullt. Plötsligt dyker det upp enstaka kommenterar riktade enbart till läsaren. Personskildringen är ofta rätt platt. Vi får en rad inlagda biografier över personer som kretsar kring Célanire. Syftet med dessa utvikningar förblir oklart. Dessutom ofta skrivna som i detta stycke. Korta, stumma meningar.
Condé har skrivit bättre, Färden genom mangroven, Desirada eller Tills vattnet stiger är alla av högre halt än denna halvfärdiga historia om en demonisk, sexuellt besatt kvinna.
