När allt tagit slut

Pia Bergström

Ett lik. Så börjar också Maryse Condés poetiskt temperamentsfulla karibiska samtidsroman Färden genom Mangroven. Det är den pensionerade lärarinnan mademoiselle Léocadie Timothée som hittar den döde på sin kvällspromenad i utkanten av den lilla byn Rivière au Sel på Guadelope. Hon blir inte förvånad. Han är en oroande främling, en inträngling i byn som redan gjort två unga kvinnor med barn och inte velat gifta sig med någon. Men hela byn kommer till likvakan. Var och en har sin anledning att sörja.

Den isolerade öbyn är post det mesta; postparadisisk, postkolonial, postrasistisk (vem som helst som har pengar får köpa hela landet). Regnskogen är skövlad, sockerrörsodlingarna nedlagda och plantskolans ägare Sylvestre Ramsaran, som exporterar orkidéer, säger sig bara ha råd att anställa illegala haitier. De unga, rastlösa flyttar till ”metropolen” (= Paris). ”Man träffade dem på den årliga semestern, med en blondin under armen, med en sjö av sorgsenhet djupt inne i ögonen och med landsflyktens bittra dyningar som fåror i mungiporna.”

Ändå en saga; vacker, förtätad, full av den tropiska växtlighetens artnamn, vulkanens malvafärgade ånga, kreol, mörka raviner, karibisk historia. Maryse Condé, barnfödd på Guadelope (1937), fångar alltihop med imponerande klarsyn.