Sexanalytikern som jagade flygande tefat
Wilhelm Reichs öde skildras kärleksfullt av sonen Peter
Publicerad 2024-06-23 04.00
Hur är det att vara son till Wilhelm Reich, en av historiens mest kontroversiella sexanalytiker? Han såg fascismen som ett resultat av för lite eller dåligt sex och inspirerade den minst sagt provokativa konströrelsen Wienaktionismen. En genialisk, men smått galen far som upptäckte ”orgon”, en energi som genomsyrade universum och som påstods bota sjukdomar som cancer.
Peter Reich berättar allt detta och mycket till i sin självbiografi ”Jag drömmer fortfarande om Orgonon”, nyss utkommen på svenska i översättning av Christian Ekvall. Boken blev genast kultförklarad när den gavs ut 1973, och inspirerade till flera alster som till exempel Patti Smiths låt ”Birdland” från hennes album ”Horses” som kom ut 1975 och Kate Bushs hit ”Cloudbusting” från 1985. Anledningen bakom succén är förmodligen det faktum att den ökände Reich inte beskrivs som en galen pornograf som många försökt göra honom till, utan som en man som satte drömmarna och den kärleksfulla ömheten i centrum.
Den rätt så röriga och något naivt berättade historien skildrar åren före Reichs arrestering och mystiska död i fängelset. En period där man fortfarande inte visste huruvida hans forskning var revolutionär eller resultatet av en mans intåg i demensen. Men efter ett tag blir det tydligt, som genom en kemisk lösning: maktlöshet + storhetsvansinne = galenskap.
Bokens styrka är att allt berättas genom ett barns oskuldsfulla blick, en tapper soldat vid sin fars sida. Men i stället för att spy galla över den bisarra uppfostran, eller Reichs paranoia när han ser marsianer och kommunister överallt, ”röda fascister allihopa”, är sonen full av kärlek till fadern som har utsett honom till en löjtnant i den Kosmiska ingenjörskåren. Deras favoritsysselsättning är att jaga flygande tefat som ses som orsaken till torkan och att bryta ner moln med de ”molnbrytare” som Reich uppfann, så att regnet kan falla igen.
Här och där punkteras denna ekologiska science fiction-berättelse med rått verklighetsmaterial som grannarnas förolämpningar, faderns arrestering och rättegång. En röd tråd är sonens skuldkänslor inför det faktum att han inte hann springa tillräckligt fort för att varna fadern för polisen som kom för att hämta honom.
När jag har slagit igen boken kan jag inte låta bli att se det hela som en historia om ett övergrepp, inte bara mot alla de som trodde på Reichs mirakelkurer utan även mot sonen själv, som görs till en pjäs i ett galet ideologiskt schackspel där de goda är enbart goda och de onda, enbart onda.
Det är synd att en man som Reich, som var Freuds lärjunge och en mycket respekterad psykoanalytiker under flera decennier, inte insåg att vi alla bär på kreativa och förstörande krafter inom oss, Eros och Thanatos. Att sex inte skyddar oss från rädslan för den andre, som är så tydlig i denna bok. Men när jag googlar mig till ett citat av Reich stöter jag på detta: ”Endast förmågan att älska kan frigöra människan från hennes sadistiska tendenser”. Om det är något Peter Reich lyckas göra, så är det att inkarnera sin fars livsfilosofi.
