Sex, död & charm
Uppdaterad 2011-03-09 | Publicerad 2007-11-16
... men dramat då? Pia Bergström läser Peter Kihlgårds nya roman
De där stora hårda lymfknutorna som Lasse känner på Kickis lår under klänningen när han skjutsar hem henne från Arlanda. Hur hela scenen ändras då; rådjuren ute på fältet, det retsamma kärlekspratet, Kickis skeva blick, hur man chockas, precis som Lasse. Var har jag läst det förut?
I Peter Kihlgårds novell Diorama, i samlingen Serenader från 1998. Det är den historien han nu vidareutvecklat till en roman med schlagertiteln Kicki & Lasse.
Jag läser och läser om. Det handlar om kärlek, om sex, om åldrandet och döden. Tidsplanen är omkastade till ett enda långt nu.
Kicki och Lasse är vad man kallar tajta. De brukar berätta sagor för varandra om den andres saknade förälder, Kicki om Lasses tidigt försvunna mamma. Lasse om Kickis döde jazzmusikerpappa. En gammal favoritlek. De har många.
Lasse är en stor och stark, nu grånad ”pojkman” som driver ett framgångsrikt jeansföretag. Kicki är en ursmart och ursnygg drömkvinna som ständigt byter jobb, doktorerar i konsthistoria, är teaterproducent, chefar för en modetidning, funderar på att bli pilot. Kihlgård skildrar deras förhållande som är ett evigt småbråkigt erotisktneurotiskt spel, ett spel som tröstar, skyddar, bekräftar och binder ihop. Ett drömäktenskap?
Kicki har haft många älskare men Lasse har dyrkat bara henne från dag ett. Lasse tycks gilla att han aldrig kan vara säker på Kicki, att han aldrig riktigt kan fånga henne. När han fyller år tar hon av sig trosorna under sin ålsmala Fiorucciklänning med blixtlås fram, som en present. De verkar aldrig ha tråkigt. Hon är en jävel på att ”problematisera existensen” och låter sina raljanta repliker fara som eggande Kill Bill-knivar genom luften i parets vackra arkitektritade etagelägenhet: ”Det är inte du som ska vara elak, Lasse. Det är ju jag. Du ska inte veta hur man gör.”
De har inga barn, men 97 fadderbarn. Nu är de i femtioårsåldern. Kicki har cancer. Lasse har hjärtflimmer.
Jag gillar verkligen Peter Kihlgårds flytande, blixtrande, inlyssnade, påhittiga och stundom vanvettigt roliga sätt att skriva. Utvikningar och kapitel kan vara rena bravurnumren och ibland tar han till och med risken att författarvinka ut från fiktionen.
Men skruvad ironi, språkliga utsvävningar och berättarcharm kan inte göra allt. Den här historien som är så bra i sina delar, i scener, i odödliga oneliners som ”sexdriften gör män enfaldiga” står liksom stilla, blir aldrig till något drabbande, förvandlande drama. Kanske är det strukturen, där slutet kommer först och krisen och försoningen (inklusive Kickis försök att klösa ögonen ur Lasse) före första mötet och efter sorgen över barnlösheten. Sexdriften bara är och är och de kör och kör i Lasses Porsche från -76 med avtagna säkerhetsbälten. Man fattar inte riktigt hur något kan vara för sent och rutin och oklippt näshår när lekarna just har börjat.
Också ett sätt att upphäva tiden.
