Enrights berättarkonst lyfter svart familjetragedi

Sammankomsten, översatt av sensible Thomas Preis är en illusionslös, bitterljuvligt kolsvart familjetragedi. Texten följer det inre dramat hos 39-åriga Veronica Hegarty när problembrodern Liams döda kropp hittas i havet utanför Brighton.

Romanen av irländska Anne Enright var en hög­oddsare inför Booker­priset 2007 – stilen ansågs av vissa för avancerad för den stora publiken – men efter vinsten gjorde den succé på båda sidor av Atlanten.

Och det är just stilen som gör boken så bra: berättandet i olika tidsplan, de snabba minnesutflykterna, ironierna (som kräver en viss införståddhet med kvinnliga känslor och existensvillkor i ett familjekonservativt samhälle).

Begär, kroppslig underordning i hemmets hägn, sex utan kärlek, utan preventivmedel, dålig sex, väldigt mycket dålig sex; evig lågbudget, alkoholism och vardaglig misshandel av barn är tunga ämnen. Ändå förmår Enrights livliga, poetiska och rättframma sätt att berätta om eländet, om inte trösta, så lyfta upp läsaren till en plats där man kan se det givna i livet, allt det okontrollerbara, på andra sätt än med förtvivlan.

Liam hittade aldrig dit. Men när Veronica sammankallat de överlevande nio syskonen och ordnar likvaka i familjens trånga hus i Dublin där modern bor kvar i en förljugen skuggvärld förvandlas det solkiga orenoverade barndomsköket till den platsen. Åtminstone en stund sent på kvällen när modern hjälpts i säng och dryckerna gjort sin välsignande verkan.

Enrights svärta har något av samma humoristiska kvalitet som Becketts. Mer värme kanske. Litterär stil är ju inte bara estetik, utan handlar om, gestaltar, en hållning till hela det mänskliga, möjligen kosmos.

Pia Bergström