Studie i det mänskliga

Pia Bergström

"Om maktmissbruk och känslomässig grymhet utan nåd"

helskärm

Människan är människans varg, även på datoriserade kontor med mjuka mattor. Bland väluppfostrade höginkomsttagare är vargtänderna särskilt slipade, om man får tro den franska författaren Delphine de Vigan. Hennes psykologiskt tryckande Underjordiska timmar handlar om maktmissbruk och känslomässig grymhet utan nåd. Jag har läst om arbetsplatsmobbning och sett The Office men ändå aldrig riktigt insett vilken fruktansvärd allmakt en chef kan ha i ett företag där alla, även den personalansvarige, är beroende av hans gunst.

Marknadsekonomen Mathilde som varit den despotiske Jaques närmaste och mycket lojala medarbetare i åtta år går emot honom på en presentation. Några veckor senare sitter hon i en fönsterlös skrubb intill toaletten utan arbetsuppgifter, men med full lön. Arbetskamraterna vågar inte protestera eller stödja henne. Facket är maktlöst utan vittnen.

Mathilde själv ser inga rationella skäl till sin chefs vilda hat, det verkar mest som om han njuter av att tillintetgöra henne, bara för att han kan. Den nyss duktiga och kompetentas skam och starka behärskning, isolering och successiva nedbrytning skildras med hur-ska-det-gå-spänning och känns i hela kroppen.

Underjordiska timmar är ingen ”stor” roman, men mer än bara en socialrealistisk problemgestaltning. De Vigan skriver tillbakahållet, detaljkänsligt och sobert och lyfter skickligt perspektivet till ett samtidskritiskt: varför är alla Mathildes kollegor så fega, taktiska och undvikande? Varför känns det så förväntat, rent av smart?

Medan Mathilde mobbas ut kör akutläkaren Thibault, romanens andra huvudperson, omkring till jourpatienter i Paris och svär över trafikhindren. Han möter dagligen tragik och ensamhet innanför stadens stenhusfasader. Han har inget liv förutom arbetet. Cyniskt klarsynt tänker han på sin yngre älskarinna Lila, som bara vill ha sex, middagar och presenter av honom, i väntan på den rätte. Han vet att han borde sluta träffa henne. Men i bilköerna längtar han efter att omfamnas ömt av just henne, den kallsinniga.

Underjordiska timmar tillhandahåller varken flykt eller enkla lösningar. Det är en studie i det mänskliga utan bot. För har det någonsin funnits några bra sätt att undvika ondska och olycklig kärlek?