I smärtans fotspår

Elise Karlsson om en storslagen sorgesång över slaveriets offer

Elise Karlsson

RECENSION. Historiska romaner handlar sällan om själva historien. I stället blir de ett utsnitt ur en tid, ur ett liv. Berättelsen blir en parallell till vår tid, där vi kan läsa in oss själva, vår tids konflikter. Läsaren övas i ett slags dubbelseende.

När debutanten Yaa Gyasi tar sig an historien i sin roman Vända hem så väljer hon ett annat, lite ovanligare sätt att närma sig det förflutna. Med början i 1700-talet gör hon nedslag i varje generation i en släkt fram till i dag. Romanen har alltså släktkrönikans form, men vill också berätta en större historia än så.

En nations förfall börjar i människornas hem, lyder ett ordspråk som citeras i boken, och det är tydligt att det är något sådant Gyasi är ute efter i sitt epos. Genom att undersöka familjens dynamik visar hon upp det samhälle och den tid som de lever i. Och därmed också en linje av smärta som löper igenom historien, en linje vi sällan uppmärksammas på.

Yaa Gyasis roman är ingen lycklig utvecklingshistoria om en mänsklighet som vandrar framåt mot allt större framsteg och upplysning. Hennes krönika följer de som har fått se just framstegstankens baksida.

Gyasi börjar sin berättelse i en fanteby i Ghana, den natt då släkten klyvs itu – en gren förblir i Ghana och rör sig mellan fante- och asantesamhällena, en annan gren sträcker sig över till andra sidan Atlanten. De som blir kvar blir alltmer invecklade i slavhandeln, medan de som gett sig av inte har rest frivilligt, utan som slavar.

Redan i de första kapitlen slås historiens sönderrivande roll fast. Den unga Effia blir bortgift med den brittiske officeren James och flyttar till hans hem i fästningen på Cape coast (en fästning som byggdes av Svenska afrikanska kompaniet). Effia förstår, men försöker hålla insikten ifrån sig, att medan hon lever ett bekvämt men begränsat liv uppe i fästningen, så plågas slavar i källaren. Och en av de som plågas tillhör hennes egen släkt.

Godtyckligheten i rasismen och människohandeln gestaltas med all önskvärd tydlighet. Den som förväntar sig nobla människor som av egen kraft skapar sitt öde kommer möjligen att bli besviken av Vända hem. Men däremot borde den intressera de som vill se historien från en sida som sällan skildras, se grymheten mot de som inte gjort annat än att födas i fel kropp eller på fel plats, eller ibland helt enkelt en minut för sent.

Genom att skildra livet på två kontinenter och genom flera århundraden lyckas Gyasi uppmärksamma en mängd halvt glömda skeenden, från Ghanas komplexa koloniala och postkoloniala historia, till det amerikanska slaveriets övergång i det amerikanska fängelsesystemet.

Ibland blir berättandet väl svepande – nedslagen blir just nedslag, och det är inte alltid människorna och deras miljöer blir levande för läsaren. Först i de kapitel som utspelar sig i vår egen tid börjar världen dofta och smaka. På sätt och vis är det kongenialt, för det finns såklart gränser för hur långt vi kan rekonstruera historien utifrån vårt eget perspektiv, vår egen tid. Även om de enskilda berättelserna inte alltid klarar att stå på egna ben, så blir den helhet som Gyasi väver samman imponerande.

Gyasi är född i Ghana och uppväxt i USA, hennes roman blir till en hyllning och en sorgesång över det arvet. Över det hav som skiljer de världarna åt, och den eld som i alla tider lockat människan till överträdelser av våra överenskommelser med varandra.