Bjorn again

Martin Aagård

I fjol hävdade Björn Ranelid att han skrivit sin sista roman.

Han hade fått nog. Det berömda ranelidska ordflödet hade stoppats upp av illvilliga, småaktiga kritiker och författarkolleger. Han ville inte ens bo kvar i Sverige.

Knappt ett år senare levererar han Ansikte av eld. En titel så ranelidartad att det verkar som inget hade hänt. Det är inte utan att man undrar vilket ärende som kan vara så angeläget att han väljer att trotsa den skränande skocken.

Tja, vi pratar Björn Ranelid här. Det kan bara vara Kärleken till Orden och Den Lilla Människan.

Ranelid är kort och gott tillbaka.

Och även denna gång känns det personligt.

Det är nämligen ingen hejd på hur förälskad Ranelid är i sin nya huvudperson. Greta Anker, 92, är den spänstigaste, mest insiktsfulla och värdigaste skånska fiskardotter som någonsin bott i en paradvåning på Strandvägen i Stockholm. En våning hon hamnade i när hon gifte sig med den förmögne och antisemitiske överläkaren Erik Rosander. På väggarna hänger Picasso, på golvet ligger mattor från Quom, mellan tak och golv ljuder klassisk musik och där rör sig en kvinna som insett att kulturell bildning är detsamma som ett ädelt och frikostigt sinnelag.

Till henne kommer den före detta horan Saskia, numera anställd i hemtjänsten på Östermalm. Bägge ruvar på mörka hemligheter och bägge söker en själsfrände.

Ansikte av eld är egentligen något så förfärligt som en hyllningsroman till välgörenheten. Dessutom en Östermalmsskildring som till och med försöker få NK att framstå som en plats där stora tankar kan tänkas.

Men alla såna invändningar är, ärligt talat skit samma, för Björn Ranelid är den svenska litteraturens humanistiske sheriff vars nästan frikyrkliga patos för horor och uteliggare inte kan jämföras med någon, inte ens Johanna Nilsson.

När han stormar fram som en pistolbeväpnad Astrid Lindgren för att skipa rättvisa åt de små och svaga är det bara att ducka. Visst ställer sig hans myllrande metaforer och enahanda retorik ständigt i vägen för berättelsen, men ju mer han famlar efter de rätta orden för att Kärleken är det största av allt, desto större värme känner man för denna fullblodsromantiker.