Rå rädsla och erotik
Publicerad 2012-05-10
”Jaco” skicklig och begåvad debutroman av Per Ole Persson
Meningarna är korta, tonen lakonisk och olycksbådande. Jaget är en relativt ung svensk man som hoppat av sitt FN-tjänstemannajobb och likt en desertör tagit flyget till det av inre stridigheter sargade och fortfarande politiskt instabila Östtimor. Han verkar inte själv veta riktigt varför.
När han anländer i en skraltig taxi till en strand med en enda bungalow visar det sig att skjutandet börjat igen i huvudstaden Dili. Efter decennier av blod, våld och övergrepp i frihetskampen mot Indonesien vet folket i byarna hur man överlever. De flyr upp i bergen. Ett ungt par tänker gömma sig på Jaco, en liten obebodd ö som anses helig och förbjuden att besöka, och erbjuder svensken att följa med.
Per Ole Perssons korta, suggestiva roman Jaco är hans debut, men en mycket stilsäker sådan, svår att släppa, både obehaget och en slags lysten nyfikenhet stegras. Författaren jobbar med det outsagda och halvt sagda, med oroande mystifikationer och råa men samtidigt vackra detaljer som får en att rysa. Rädsla, erotiskt begär, den orörda tropiska ön med sin antydda övernaturliga laddning förvandlar de två männen och den höggravida kvinnan till en slags instinktsvarelser, reptilhjärnor på överlevnadsläger.
Det är skickligt gjort, begåvat, men jag tycker det är synd att Persson renodlar det allmängiltigt primitiva på bekostnad av det historiska och mänskligt komplicerade, väljer exotiska thrillereffekter framför fördjupning och förståelse.
Det är uppenbart att han vill ställa den här mållöst flyende eller sökande Hemingwaystukade individen mot det infödda parets hedervärda hjälpsamhet.
Den europeiske resenären saknar idealitet och all sorts tro och verkar inte ens särskilt intresserad av Östtimor annat än som en ökänd plats som innebär en utmaning eller en prövning för honom själv. Eller bara intensiva ögonblick, sinnliga kickar.
Det unga paret däremot styrs av starka förpliktelser mot sina familjer och hela sin politiskt involverade släkt. De tror på en bättre framtid. De tar risker för främlingens skull, utan annat skäl än att han är en människa.
Den kulturkonflikten kunde ha utvecklats till en betydligt större roman.
