En lycklig lekfull bok
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2002-07-25
Magnus William-Olsson läser Antonio Munos Molina
Roman
Antonio Munos Molina
EN ASENCIA DE BLANCA
Alfaguara
De flesta författare skaver en aning mot den genre de odlar. Poeter längtar till romanen. Dramatiker till dikten. Romanförfattare till essän. Och deras texter kränger, drömmer om vad de inte är.
Det beror förstås på att genregränserna är kommersiellt snarare än konstnärligt motiverade. Konsumenten antas vilja veta vad hon köper.
Men en liten, utvald, skara författare tycks helt tillfreds med sin genre. De söker sig bara till dess gränser för att känna eller putta på, men aldrig för att spränga dem. Lyckliga författare, kan man tänka.
Och spanjoren Antonio Muñoz Molina (född 1956) hör avgjort till dem. Muñoz Molina skriver väldiga romaner av stor formell komplikation som Den polska ryttaren och förra årets Sefarad. Men han skriver också enkla genrelekar som En vinter i Lissabon eller Fullmåne där spänning och intrig kan vara huvudsaken.
Själv tycker jag mer om dessa hans böcker i det mindre formatet. Den våldsamt komiska driften med akademiker i den hittills oöversatta Carlotta Fainberg som kom för några år sedan, och thrillerleken i Mörkrets herre.
Nu har den lyckligt produktive Muños Molina släppt ännu en sådan liten lekfull roman: En ausencia de Blanca (I frånvaro av Blanca).
Boken behandlar kärlekshistorien mellan en ung byggnadsingenjör från landet och en borgerligt fost-rad bohemflicka. De möts under det vilda åttiotalet, när hon utbränd flyr drogerna och det hårda livet i konstnärsvärlden.
En kammarspelspassion tar form, en tyst duell där hon hanterar skönhetens och hemlighetsfullhetens kvinnliga och han ordningens, försörjningens och uppvaktningens manliga vapen. De älskar i stället för att förstå och snärjer alltmer in sig i bilderna av varandra.
Som alltid hos Muñoz Molina är tidsfärgen viktig. Åttiotalsgestiken, värderingarna, stilarna, beteendena är njutningsrikt återgivna såväl från åttiotalets egen, som från det ironiska nittiotalets horisont. Och allt är, förstås, innefattat i en på en gång lätt och detaljerad berättarkonst, full av precisa avbrott, antydningar och insikter.
Muñoz Molina tillhör den lilla skara spanska författare som har en betydande svensk pub-lik.
Fem av hans romaner finns redan på svenska. Om jag var förläggare skulle jag låta En ausencia de Blanca bli den sjätte.
Magnus William-Olsson
