Världen i en svamp

Mattias Svensson

Mattias Svensson om global politik och ekonomi sedd genom en japansk delikatess

Har en japansk delikatessvamp något att säga om vår samtid? Om den har!

Anna Lowenhaupts Tsings The mushroom at the end of the world är ett slags ”en annan värld är möjlig” för vårt desillusionerade tiotal. Antropologisk fältforskning möter här historia, biologi, ekonomi och samhällsliv. Den röda tråden i allt detta är svampen matsutake (goliatmusseron).

Matsutake är på grund av sin status i Japan en av världens dyraste svampar. Den är en gåva, både som råvara och maträtt, ett sätt att vårda viktiga relationer. Matsutake väcker dessutom en nostalgi över barndomsbesök hos mormor och farmor på den landsbygd som den urbaniserade generationen lämnade bakom sig.

Sedan Japans ekonomiska uppsving sammanföll med en kollaps för de tallskogar som matsutake växer i, har importen från främst USA och Kina vuxit i omfång. Kring denna kedja av affärstransaktioner väver Anna Lowenhaupt Tsing en fascinerande berättelse med många stickspår och sidohistorier.

I Kaskadbergen i nordvästra USA och Kanada plockas matsutake av asiatiska folkgrupper som mien, hmong och andra som fick asyl i USA under eller i sviterna efter Vietnamkriget och diktaturen i Kambodja. Många av dem lever i dag helt eller delvis som kommersiella svampplockare eller uppköpare. Detta i etniskt uppdelade strukturer som i viss mån återskapar hur de levt i sina tidigare hemländer. De förverkligar samtidigt ett slags amerikansk frihetsversion med nybyggarvärderingar om att rå sig själv, inte nödvändigtvis på rätt sida lagar och förordningar.

Bara några timmar i mitten av affärskedjan är matsutake en vara vilken som helst, sorterad enligt byråkratins och revisionens krav av lågbetald arbetskraft utan relation till den dyrbara delikatessen, därefter skeppad bland andra handelsvaror i containrar. Trots sin marxistiska terminologi, där dessa timmar ger exempel på arbetares och säljares alienation från produkten, menar Lowenhaupt Tsing att det är en nödvändig del av en affärskedja som möjliggör försörjning och mervärde för många människor.

Den här boken borde verkligen läsas av den vänster som jublar när Naomi Klein och andra vevar mot en enhetlig föreställning om ”det ekonomiska systemet”, inklusive att detta ihop med mäktiga mäns illasinnade avsikter är förklaringen till varje oönskat socialt utfall. Anna Lowenhaupt Tsing har en både marxistisk och feministisk analys, men perspektiven är just analysverktyg – inte en mall där allt förväntas passa in.

Hon studerar en kapitalistisk process och ser i denna ekologisk skövling, alienation och felslagna förhoppningar, men också alternativ och handlingskraft. I båda sina ändar visar matsutakens affärskedja att en annan värld är möjlig. Ekonomisk aktivitet behöver inte vara själlös, prekariatets ekonomiskt osäkra tillvaro inte utan hopp och mening, konsumtion inte utan hjärta och empati.

Det kan låta romantiskt, men det är ingen idyllisk värld Lowenhaupt Tsing beskriver. Här finns ofrånkomliga intressekonflikter, etniska parallellsamhällen och ekonomisk otrygghet.

Boken handlar nu inte bara om politik och ekonomi. Svamp utgör även exempel på hur 90-talets rätlinjiga tro på själviska gener som gynnar överlevnaden för sin avgränsade art kommit att överges inom biologin. Många organismer kan bara utvecklas ihop med andra arter, de blir vad de är bara genom relationer.

I detta kan man förstås se metaforer för samhället, som att organismer ”outsourcar” matsmältning.

Lowenhaupt Tsing drar främst en annan slutsats. De komplicerade relationerna gör historia, slump och specifika situationer relevanta. Allt det som skalats bort i matematiskt avancerade modeller, applicerbara i varje tid.

Slumpmässiga sammanträffanden ligger bakom att matsutake fått sin kulturella status bland japaner, det var egentligen koreaner som upptäckte svampen. Den japanska tallskog där de frodas var ett oavsiktligt resultat av skogsskövling driven av 1800-talets industrialisering.

Hade inte en rundmask från Amerika kommit via virkesimport och slagit ut japanska tallar skulle Japan inte ha börjat importera matsutake. Då hade den aldrig blivit försörjning för asiatiska grupper som fått asyl i USA. I varje steg är historien, biologin och den sociala situationen relevant, och framtiden svår att sia om.

För Lowenhaupt Tsing blir detta en allegori över vår värld i sitt nuvarande tillstånd. Vi vet inte om morgondagen bär materiell förbättring, eller ens om människan spelar huvudrollen. Destruktion och felgrepp är en del av tillvaron, men även ur denna kommer något att födas. Man behöver inte dela hennes dystra utgångspunkt om framstegets hopplöshet och vår samtids destruktivitet för att finna perspektivet givande.

Ekonomer som Lowenhaupt Tsing möter blir snarast entusiastiska över de intensiva marknadsauktioner som hon beskriver från de amerikanska skogarna, även om tältlägren i övrigt mer påminner om asiatiska byar. Köpare konkurrerar intensivt och med utvecklad kvalitetsbedömning. De uppmärksamma, kompetenta och självständiga aktörer hon beskriver i så gott som alla led påminner om entreprenörer.

Lowenhaupt Tsing värjer sig mot slutsatsen. Hon har rätt såtillvida att samarbeten, tolerans och möten här får en större betydelse. Men det som krävs av människor är skärpta sinnen och öppenhet för att omfamna det oväntade och nya, inte att sörja gårdagens enhetlighet. Tyst och lokal kunskap behöver uppvärderas. Matsutake hittas med hjälp av dofter, indirekta spår i naturen, eller med händer mot en lövinbäddad mark där synen nyttar föga.

Skalbara och generella slutsatser, vetenskapens och politikens traditionella språk, har haft enorm betydelse för vår värld. Men de har också begränsningar i sin bäring på hur vi människor bör leva våra liv och söka vår lycka.

För lyckan är möjlig, också i en värld med färre trygga jobb i storskalig och växande produktion och ökat beroende av partikulära lösningar och eget sökande. Kanske rentav mer så om vi emellanåt stannar upp; doftar, smakar och känner. Det är i alla fall bokens hoppfulla budskap.