Tillbaka till byn där killarnas sexualitet styr

Mirja Unges nya roman skildrar utsatthet och dagar som går

Publicerad 2024-02-13

Mirja Unge (född 1973) debuterade 1998 med romanen ”Det var ur munnarna orden kom” och har publicerat flera romaner och noveller sedan dess, samt skrivit dramatik. Hon fick Aftonbladets litteraturpris 2007.

Nadja är en återvändare och i den ensliga byn står allt fruset och stilla när hon rullar in med sin gamla Volvo. Minusgrader och mörkt. Snart får hon ändå upp värmen och gör sig hemmastadd i det övergivna huset där hon vuxit upp. Men det är inte till en lycklig tid Nadja återvänder, tvärtom gör den fortfarande mycket ont.

Det mesta är sig likt i byn. Då som nu är det männen och deras sexualitet som styr. Det är aldrig läge att haka upp sig på om det nån gång går till övergrepp. Mammorna är med och förstår eller i alla fall teg de på föräldramötet den gången det gällde. De teg och höll med om att det var en bra idé, att killarna nu skulle få göra en resa så att de fick lite annat att tänka på. De drabbade tjejerna fick stanna kvar hemma.


Överlag är det en ganska tröstlös bild som Mirja Unge låter träda fram i nya romanen ”Hundnätter”. Allt som förblir vid det gamla. Inga spår till en värld utanför byn. Inte så mycket ett samhälle som en feodal ordning där alla vet sin plats. Halvt uttalade hot och så kallad bygemenskap vidmakthåller ordningen. Gamla Sågverksdrottningen som dyker upp, patrullerar tomtgränsen och synar sin skog, må framstå som ett skämt men hon påminner om vem som äger. Traktens skogskollektiv med sin alternativa gemenskap kring Moder Jord framstår bara som en känslosam parentes i jämförelse.

Unge kan sin landsbygd och sina unga utsatta och här bekräftar hon än en gång hur infernaliskt verkningsfull hennes litterära stil är. Vardagsdialogen som så känsligt doseras med språklig suggestion och framkallande av det öververkliga. Människorna som framträder än mer eller förblir sina olycksbådande skepnader. Dagarna som går, Nadja som åker med sin bil mellan husen och till arbetet på boendet för unga. Texten ruvar och vi med den. Finns det en verklig ondska därute, eller är det bara ensamhet och övergivna människor?


Allt är ingrott, luktar gammal svett, smuts och ångest. Varför har Nadja återvänt hit? Vad finns det att förstå i högstadiets fylla och övergrepp? Väckt av skrik i natten går hon ensam rätt ut i mörkret. Hon måste få veta vad de har för sig däruppe på vallen. Gör de fortfarande som de vill, killarna i klassen, fast med andra och yngre tjejer. Och varför har den unga Yasmine på boendet senare hängt sig?

Återvändandet kretsar kring frågan om att tala eller tiga och romanen griper tag med sin kallvarma skildring av olika slags förövare och lidande. Nadja hängde sig inte. Hon for till Stockholm och studerade ett tag. Mamma förstod inte vad hon skulle göra det för, så mycket böcker på kurslistan, skulle hon verkligen klara av det. Det gick inte så bra heller. Kanske hade det inte gått bättre med stöd hemifrån.

Men hur det gick för Nadja är möjligen mindre viktigt eftersom ”Hundnätter” ger den större berättelsen om en omgivning och om en väldig och ständigt växande natur, med skräckinjagande djur och horder av insekter. Också denna natur framstår som något starkt sugande och tvetydigt mörkt. Som ett öde.

Bokrecensioner

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.

Följ ämnen i artikeln