En totalt förödande prognos om framtiden
Forskningen som Jonathan Jeppsson sammanställer i ”Mot kollapsens hjärta” slår andan ur läsaren
Publicerad 2024-04-03
Jag vill minnas att Gustav Vasa en gång ska ha sänt ett varningens ord till sin ohängde son hertig Erik, som vid tillfället levde på stor fot som schangtil renässansfurste i Kalmar. ”Brunnen är dock aldrig så djup att den inte kan bli uppösen”, inskärpte den stränge fadern.
Tidlös tillväxtkritik, får man säga. Förmaningen skulle kunna stå som motto också till Aftonbladetjournalisten Jonathan Jeppssons nya bok ”Mot kollapsens hjärta”, som undersöker de yttersta konsekvenserna av att mänskligheten fortsätter att leva över sina tillgångar. Förr eller senare blir också vår brunn uppösen.
Som ren konsumentdeklaration ska direkt sägas att Jeppssons bok är en av de mest förödande framtidsprognoser som någonsin författats på svenska. När man läst färdigt lämnas inte sten på sten kvar i ens tro på framtiden, inte ens om man från början trodde sig vara ganska härdad.
Utgångspunkten är den civilisations- och tillväxtkritik som 1972 formulerades i rapporten ”Tillväxtens gränser”, där ett antal forskare med diagram och kurvor visade att exponentiell ekonomisk tillväxt på en ändlig planet oundvikligen kommer att leda till någon form av kollaps. Boken avfärdades på sina håll som en domedagsfantasi (dåvarande moderatledaren Gösta Bohman ska exempelvis ha uppmanat sin unge partikamrat Anders Wijkman att gå med i Folkpartiet när denne framhöll allvaret i rapportens slutsatser) men har på senare år återigen tagits till heders som en adekvat bild av tillväxtsamhällets konsekvenser.
Jeppsson följer hur synen på boken har utvecklats genom åren och presenterar på vägen en egen sammanställning av befintlig forskning som både slår ut andan på läsaren och pulveriserar varje illusion om att världen kommer att klara FN:s klimatmål. Systemet är helt enkelt för starkt. De hållbarhetskrav ekologin ställer är inte kompatibla med tillväxtekonomin, och de krav som ekonomin ställer är inte kompatibla med ekologin. Klyftan mellan det som måste göras och det som kan göras fördjupas.
”Mot kollapsens hjärta” är en i ordets rätta bemärkelse systemkritisk bok
I pipeline (uttrycket får i sammanhanget ursäktas) ligger en storskalig kollaps för civilisationen som vi känner den. Och dessutom tidigare än vi föreställt oss, enligt vissa forskare kanske så snart som 2040. Enbart den globala uppvärmningen i sig och den hotande kollapsen av den biologiska mångfalden förebådar sammanbrott i livsmedelsförsörjningen och i välfärdssystemen, såväl som väpnade konflikter, epidemier och hungersnöd. En av de många forskare som Jeppsson konsulterar talar om en risk att mänskligheten går från tio miljarder människor till kanske en halv miljard.
Journalistiskt är ”Mot kollapsens hjärta” ett mastodontarbete, som inte blir mindre av att Jeppsson – på ett liknande sätt som han gjorde i sin förra bok ”Åtta steg mot avgrunden” – i sin berättelse om civilisationens sönderfall väver in en gripande historia om den kollaps som samtidigt sker i hjärnan på hans alzheimersjuke far. Parallellerna mellan den privata och den samhälleliga katastrofen fördjupar framställningen, även om den på sina håll tyngs av en viss självhögtidlighet och en formelartad dramaturgi där även perifera personer presenteras med samma storvulna anslag om de vore medverkande i en superhjältefilm.
Det är lite synd, eftersom Jeppssons gestaltning annars är både klar och gripande. Faderns resa genom det svenska folkhemmet och hans stegvisa försvinnande in i dimman är ett äreminne i sin egen rätt.
”Mot kollapsens hjärta” är en i ordets rätta bemärkelse systemkritisk bok. Det hedrar Jonathan Jeppsson att han väljer att inte avsluta den med de sedvanligt hurtfriska ropen om framtiden – men också att han inte lägger sig platt inför sin egen förtvivlan. ”Även om vi vet att vi inte kan vinna måste vi göra allt vi kan för att stå emot”, skriver Jeppsson. ”Vi ska hysa varken uppgivenhet eller förväntningar.”
Hans bok är i sig en motståndshandling.
Eftersom Jonathan Jeppsson arbetar på Aftonbladet recenseras ”Mot kollapsens hjärta” av Björn Wiman, kulturchef på DN.
