Tekniken och det mänskliga – närmare än någonsin

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-12-08

Ängsliga robotar, en studie i längtan, duschmunstycken som långsamt och försiktigt rör sig över golvet. När Electrohype – biennalen för datorbaserad och teknologisk konst – drar igång för femte gången är det närmare än någonsin mellan tekniken och det mänskliga. Ralf Baeckers Beräknande rum är en fragil struktur, konstruerad som ett nätverk som hela tiden försöker kompensera sina egna störningar. Harmoni uppstår aldrig och processen är både synlig (i form av olika rörelser) och helt fördold. Detta gäller för flera verk, det betraktaren upplever är illusioner uppbyggda av kretskort – hemlighetsfulla verk som pågår och pågår, inneslutna i sig själva.

Datorbaserad konst har kommit så långt bort från pionjärtiden att det sedan ett tag tillbaka inte är några problem att vända tillbaka. Electrohype kan kosta på sig att visa verk som inte är så high-tech, och själva tekniken blir nästan ointressant. Det mest fascinerande verket är Erik Olofsens Offentliga personer, där en tunnelbaneperrong filmats från det inkommande tåget, med höghastighetskamera. Det extremt långsamma tempo som blir resultatet fångar omärkliga vardagliga rörelser och skapar ett märkligt djup. Liksom i Bill Violas tablåer framkallas en sakral känsla, men här är den i pågående närkamp med en ganska gråtung realism. En närhet som balanserar rakbladssvidande.

Serina Erfjords isfläck på väggen är den frysta summan av rummets fukt – besökarnas bidrag i konsthallen och delvis utställningens hela själ: en lång process, teknik, konst och betraktare i ömsesidigt beroende. Mer helgjutet än på många år. Nästan skrämmande.

Konst

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.